Fenomenala Christopher Waltz gästade Saturday night live (sändes i svensk tv 7/2) förra året. Det var fantastiskt roligt. Jag skall inte tråka ut er allt för mycket , och älta hela programmet. Men några sketcher kan man nog se om då och då.
En filmtrailer som gör parodi på Jesus korsfästelse och återuppståndelse och driver hejdlöst med Tarantino/Waltz filmerna: Django Unchained (2012) och Inglorious basterds (2009), filmen får heta Djesus Uncrossed. Hejdlöst roligt.
Likaså reklamfilmen om Påvebanken. Waltz spelar Påven som börjar närma sig pension. Dags att tänka på framtiden. Bäst är sketchen där Waltz spelare taskig programledare för frågeleksshowen Who had you become? Bara tanken på den sketchen frammanar skratt. TA
I Bröderna Coens debutfilm Blood Simple (1984) anlitar en svartsjuk barägare (Dan Hedaya) en privatdetektiv (M Emmet Walsh) för att ta livet av sin otrogna hustru Abby (Frances McDormand) och älskare (John Getz)....Det är en film noir inspirerad thriller (Raymond Chandler), en lågbudget variant som bröderna själva finansierade.
Den är en stundtals spännande, små otäck thriller (och som ni förstår förekommer det en del blod).
Titeln härstammar från en roman av Dashiell Hammett, Red Harvest (1929), som innehåller uttrycket ´blood simple´och syftar på en människas psykologiska tillstånd då hen begår ett mord. Man blir "blodsgalen".
Bröderna Joel och Ethan Coen kommenterar också deras princip gällande titlar på deras filmer i en intervju. De föredrar att titeln finns outtalat i filmen, de avskyr själva när filmens titel förekommer i dialogen. De nämner bland annat Den vilda jakten på stenen (1984) som ett varnande skräckexempel.
http://multiglom.wordpress.com/2010/10/29/the-coen-brothers-the-1985-interview/
Romanen Red Harvest skulle de sedan återvända till och göra film på, nämligen Miller´s Crossing (1990).
http://www.imdb.com/title/tt0086979/trivia?ref_=tt_trv_trv
Holly Hunter var tänkt för rollen som Abby, hjältinnan i filmen. Men hon kunde inte just då. Hon tipsade dock sin dåvarande rumskamrat, Frances McDormand (Joel Coens hustru för övrigt) om rollen.
Hunters röst är dock med i filmen (hon pratar in ett röstmeddelande på en telefonsvarare). http://www.imdb.com/title/tt0086979/trivia?ref_=tt_trv_trv
TA
Misstänkte att komedin Bad Teacher (2011) var gjord av samma gäng som gjorde Bad Santa (2003), men så är icke fallet. Filmernas främsta komiska idé liknar dock varandra väldigt väl. Man driver med, en vad ska man säga? En seriös och oklanderlig samhällssymbol man inte driver med. Och det blir ganska kul.
Jultomten är ju helig för oss. Jultomten bör ju vara på ett enda sätt, annars är det ju inte en tomte. Snäll och barnkär.
Billy Bob Thorntons tomte i Bad santa var full, elak och ful i munnen. (Och allt bygger väl egentligen på , att vi slipper vara involverad i den här historien själva, antar jag. Då skulle det nog vara mindre kul...)
Läraren bör också vara på ett enda sätt, annars får det vara. Hon bör vara pedagogisk, tycka om barn och en god förebild. Cameron Diazs (lysande!) lärare i Bad teacher är kanske pedagogisk, men uppfyller knappast de andra kraven. I synnerhet inte det sista.
Ena stunden sitter hon i bilen och röker på och blir upptäckt av en elev. Ett ögonblick senare har hon samlat ihop klasspengar genom en bokstavligen utmanande biltvätt. Pengarna tar hon i egen ficka, eller snarare lägger hon i sparkassan för en bröstoperation.
Mycket handlar väl vad Thorntons tomte och Cameron Diaz oinspirerade lärare utstrålar: de vittnar om bitar, sidor vi alla har inom oss, men inte riktigt vill kännas vid eller ens visa för omvärlden.
Det är väl här professionalismen kommer med i bilden. Att gå in i yrkesrollen. Inta de sociala koderna. Sluta tänka på sig själv och sina behov osv. Men både läraren och tomten har bestämt att de ger fan i dessa koder! Så i grunden är de rebeller, men miljöerna, förväntningarna, och rollerna de har gör att vi omvärderar dem. Istället för vår beundran genererar de skratt efter skratt. Om än obekväma sådana. TA
En torsdagskväll (6/2) hamnar jag mitt i ett Vänner avsnitt (1994-2004). Joey (Matt LeBlanc) och Chandler (Matthew Perry) har fått för sig att de ska låna kompisens bebis. De tror att bebisen skall hjälpa dem få lättare kontakt med främmande snygga tjejer i city. Vid en busshållplats kommer en tjej (Lea Thompson från bland annat Tillbaka till framtiden, Some kind of wonderful och Howard the duck) snabbt fram och hälsar vänligt på bebisen. Hon är nyfiken och klappar honom på huvudet. Chandler och Joey försöker flirta med henne. Hon besvarar inte inviterna. Barnet är hon däremot väldigt fokuserad på. Hon frågar sedan hur dem lyckades adoptera bebisen. TA
Jason Bateman är för mig en tämligen ny bekantskap. Har i princip sett honom bara i underbara Juno (2007), där han spelade en f d rockmusiker som gett upp sina drömmar och gömt sig i ett Svensson-liv ihop med Jennifer Garner. Bateman är bra på att spela vanlig snubbe. Han bara är, behöver aldrig spela över eller ens anstränga sig verkar det som. Dessutom besitter han komisk tajming. Sämre förutsättningar kunde man ju ha...Framförallt behövs han i ett Hollywood och i ett mainstream-filmklimat där könsrollerna blir trånga och lite enahanda. Han blir antitesen till gängse bilden av mannen med muskler, hög våldsbenägenhet och begränsat ordförråd. Tack för det!
I småroliga och charmiga bagatellen Pappa på burk (2010) spelar han New York börsanalytikern Wally. Han är kompis till Kassie (Jennifer Aniston), som han är hemligt förälskad i. Hon längtar efter barn och hittar inte Mr Right. Hon bestämmer sig därför för att hitta en donator (Patrick Wilson) och detta hugger i hjärtat på Wally...TA
Under söndagen (2014-02-02) hittades Philip Seymour Hoffman död i sin lägenhet i New York. Dödsorsaken är än så länge oklar. Skådespelaren blev 46 år. Länge kämpade han med ett drogmissbruk. http://www.imdb.com/news/ni56749623/?ref_=hm_nw_tp_t1
TA
Det är som när man har en dålig låt i huvudet. Man vill ju inte ha den i skallen.
Men det är svårt att få den ur huvudet. Så vad göra?
Man får väl lyssna på eländet. I mitt nuvarande fall så får jag skriva ur mig det som ligger och stör mina tankar...
Senaste veckan har jag tänkt på, eh, Steven Seagal. Det är nog ett tecken på ohälsa. Jag vet. Men så är det.
Allt började med att jag såg att Under belägring (1992) skulle visas på en av tv-kanalerna för någon helg sedan.
Filmen är en slags "Die Hard till sjöss". Seagal spelar inte argaste kocken. Han spelar den sadistiske kocken som inte gör skillnad på strimla lök eller människor i småbitar.
Aldrig förr har man sett en sådan sadistisk hjälte. Problemet med den typen av "hjälte" blir ju att motivera hans ultravåld. Skurkarna eller säg hans motståndarna måste ju vara 10 gånger värre. Men som du förstår, går det knappast att bräcka.
Steven Seagals ultravåld kan aldrig rättfärdigas. Han är och ser dessutom lika rolig ut som en fågelholk.
Men jag minns att jag såg hans filmer under tidigt 90-tal. Varför vet jag inte riktigt. På den tiden såg jag väl allt som jag fanns i den lokala videobutiken (hade väl inte riktigt börja bli filmmedveten , vad det nu innebär).
Under belägring såg jag mycket på grund av dåvarande Baywatch-stjärnan Erika Eleniak (gästspelar i serier som Desperate housewifes och CSI Miami enligt www.imdb.com). Minns att slutfinalen var over the top. Skurken spelad av Tommy Lee Jones får en kniv i huvudet av Seagal.
1994 regisserade Seagal filmen På farlig mark. Han försökte då rättfärdiga sitt våld mot miljöhot och förtryck mot minoritetsfolk. Självaste Michael Caine spelar skurk här, hur i hela fridens namn kunde han ställa upp?
Steven Seagal och Sharon Stone i Nico (1988)
När vi pratar Steven Seagal, så pratar vi inte toppar eller dalar. Hans samtliga filmer är väl ytterst tveksamma och förtjänar knappast ens nämnas (men jag var ju tvungen att skriva ur mig detta, det lär nog dröja tills nästa gång hans namn dryftas).
Men två saker innan vi avslutar. Beslut utan återvändo (1996) bryter mönstret. I den filmen försvinner han faktiskt tidigt ur handlingen. Och härom året kom han mer i sitt "rättare jag" än någonsin tidigare i sin karriär, som skurk i b-films-hyllningen Machete (2010). TA
.jpg)
