Xavier Dolan på Stockholm filmfestival 2014.
Foto;Göran Skoglund

Torsdag, 6/11, Andra dagen av Stockholm filmfestival 2014. Regissören Xavier Dolan gästar filmfesten och medverkar i ett  Face2Face före visningen av hans senaste film, Mommy. Underbarnet och Supertalangen Dolan charmar publiken från första stund. Han är rapp och direkt. Att göra film i Hollywood i framtiden är inte omöjligt, säger han, men inte aktuell i dagsläget. Han vill fortsätta jobba som han gör nu. Men regissören avslöjar att nästa film han gör spelas in i USA och är med amerikanska skådisar och hans första engelskspråkiga film.

25-årige Dolan berättar att han får ofta en idé i sitt huvud, det kan vara efter en sång han hör, en film han ser eller en artikel han läser. Han blir besatt av en idé, och det bästa han kan göra är att skapa något, och ur detta föds ett filmmanus. Mommy är hans kanske mest politiska film hittills. Han säger att han valt göra en "gravt romantiserad" historia. I Kanadas delstater har samhället makten över barnen med olika bokstavskombinationer. De skall skyddas från sig själva och övriga medborgare skall skyddas ifrån dem. Dolan säger: Gör ditt barn något dumt i skolan, är det inte självklart att han eller hon får gå hem till föräldrarna när skolan är slut.

  Och så säger han något som bara får en och helt uppslukas. - "I wanna make films about life. But film is not life. 

Lite slarvigt översatt så menar han att han väljer göra film om livet. Men inte dokumentärt eller helt
 troget verkligheten. Och varför skulle han? När han har ett så färdigt och estetiskt öga för filmkonstens visuella uttryck som knappt någon annan förmår i dagens filmklimat.

Anne Dorval och Dolan ordnar filmfest på Skandia biografen.
Foto:Göran Skoglund

Dolan är klädd i elegant mörk kostym för kvällen. Han får översätta och tolka skådespelerskan Anne Dorval (huvudrollsinnehavaren i Mommy). Hon säger att Dolans storhet ligger i att han verkar förstå och kunna relatera mycket till de kvinnliga karaktärerna.

Till sist, Göran törs fråga regissören och plötsligt så händer det.... Han frågar honom om scener i Mommy där man verka hylla Chris Columbus Ensam Hemma (1990). Visst är det så, svarar Dolan och snabbt skämtar han om att han är bara inspirerad av Eisenstein och Tarkovskij.

Nej, Göran har sett rätt. Det gäller bland annat en badrumsscen när huvudpersonen i Mommy ser sig själv i spegeln och slår händerna mot kinderna och skriker på samma manér som Macaulay Culkin gjorde för 14 år sedan.
Xavier Dolan, tack för att du finnns!
TA

NORTHERN SOUL
brittisk film i regi av Elaine Constantine
Medverkande: Elliot James Langridge, Josh Whitehouse, Anthonia Thomas, Steve Coogan och Lisa Stansfield m fl.
Speltid: 102 minuter
Betyg: AT AT


Det är en film för dig som inte har ledsnat på England och deras självupptagenhet och "fuck off". Det är en film för dig som inte tröttnat på arga arroganta britter med perfekt hår som slåss och häller i sig bägare av öl och visar V-tecknet. Det är en film för dig som verkligen älskar musiken Northern soul. För oss andra blir det en serie gäspningar.

 Filmen utspelar sig 1974 i Norra England. Två arbetarslynglar möts och blir vänner tack vare deras gemensamma kärlek för soulmusik. De lär sig klä på ett visst sätt, dansa och leta upp obskyra och kanske den enda exemplaret av en Ray Henderson singel. De blir bröder och drömmer om USA och starta den enda northern soul klubben i England. TA

Underbara Uma!

Köerna är långa utanför Park, en fredag-kväll , tidigt i november. Det är 25e upplagan av Stockholm filmfestival och på biografen väntas det storbesök i form av pristagaren Uma Thurman. Hollywood-stjärnan som fick sitt stora genombrott med Pulp fiction (1994) har hunnit bli 44 år.


Publiken står upp, applåderna regnar ner och  fotoblixtrar haglar över biografen. Nu kommer äntligen drottningen. Uma Thurman går med huvudet högt flankerad av ett smärre sällskap. Bredvid henne ser det ut och vara en livvakt.
Hon glittrar och klär sig som en Hollywood-stjärna bara kan och skall göra. Håret är uppsatt och hon bär en vit polo-liknande blues, resterande klädsel är svart. Hon kastar slängkyssar och vinkar. Hon ger ett tryggt och självsäkert intryck. Moderator, skådespelerskan Moa Gammel frågar henne om vad som slutligen får henne att välja en filmroll. "Manus och dialog är vad som driver mig" , svarar Thurman. Hon fortsätter: "Och att inte upprepa mig och göra samma sak, sorts filmer om och om igen".

Uma Thurman och Moa Gammel från Face2face ,
Stockholm filmfestival 2014. Foto:Göran Skoglund

Foto:Göran Skoglund

Hon låter väldigt rutinerad, medveten, proffsig och bestämd. Min bild av henne som skör, blyg och kylig och tillbakadragen kan jag kasta någonstans.

Thurman bjuder på sig själv, berättar bland annat om en glimt ifrån inspelningen av Stephen Frears kostymdrama Farligt begär (1988). Hon beskriver när hon låg på golvet och skulle filma en scen, och då säger Glenn Close (som Uma härmar förträffligt) till henne; try to - not try too hard!. Och bättre tips kan man inte få. Men sedan är det lättare sagt än gjort. Så är det även i livet, fortsätter Thurman. Det är i vårt DNA, att hela tiden kämpa och försöka väldigt mycket.

När jag ser Uma Thurman tänker jag på hennes ex Ehtan Hawke, de verkar ha liknande ironisk humor, vara lika smarta, tänker också på  hennes bortglömda film Robin Hood (1990) med Patrick Bergin och på hennes svenska påbrå.

Hon nämner det också, men kan ingen svenska. Hon hälsar till sin mor som är också på plats, när hennes ursprung kommer på tal. Thurman fascinerades tidigt, redan i skolpjäserna för att uttrycka sig och spela någon annan är sig själv. Hon säger sig var idel tacksam för samarbeten med regissörerna John Boorman (Where the heart is) och Terry Gilliam (Baron Munchhausens äventyr).

Improvisation är inget för henne. Hon föredrar klara direktiv och hålla sig till regissörens plan. Jag blir nyfiken och höra vad hon har och säga om Hollywoods utveckling under hennes 26 åriga karriär. Regissörerna var "king of the kings" säger hon när hon började sin karriär. Idag är läget annorlunda.
En modig flicka i publiken frågar om hon får krama henne. Uma Thurman är vänlig och välkomnar henne upp till scenen. Kramen är moderlig från idolen till beundrarna.

Thurman berättar att Quentin Tarantino ("amazing man, friend") lärde henne om genren" kvinnliga hämnd-filmer" före inspelningen av Kill bill (2003). "Genren var ny för mig och lite märklig. Men ni som är samlade här i kväll är ju "film människor" och ni har säkert koll på den genren", fortsätter hon. Och publiken skrattar med henne och verkar stortrivas.

Vad är då hennes dröm filmprojektet? Hon blir genast allvarlig och pratar om filmens framtid. Hon tänker fortsätta att kämpa för att film kan produceras i fortsättningen. Hon säger sig vara oroad. Jag förstår inte riktigt vad hon menar, om det är tv-seriernas dominans eller om hon syftar på kameratekniken och digitaliseringen.

Till sist, hur var det då och dansa med John Travolta i Pulp fiction? Fantastiskt, säger hon. Hon minns att hon var nervös, för hon skulle göra scenerna med av de bästa dansarna i Hollywood. Dansscenerna som har blivit klassiska och typiska för filmen var inte improviserade. De var genomtänkta och byggde på danssteg och rörelser från 30, 40 och 50-talet som Tarantino hade studerat i filmer. "Han sa bara: "do a little swim"...TA

Ping pong summer
amerikansk film i regi av Michael Tully
Medverkande: Susan Sarandon, Marcello Conte, Amy Sedaris, Emmi Shockley, Myles Massey,
John Hannah, Lea Thompson m fl.
Speltid: 92 minuter
Betyg: AT AT

Den blyge tonåringen Rads stora intressen är pingis och breakdance/hip hop. Det är 80-tal och hans familj åker på semester till Ocean City, Maryland. Han blir kompis med Teddy som introducerar honom till en gigantisk spelhall. Där spenderar de mestadels av tiden och spelar pingis. Han uppvaktas av snygga och populära tjejen Stacy Summers men samtidigt mobbas och trycks ner av stans rikemans-söner. Rad får oväntad hjälp av grannen för att slå tillbaka...

Michael Tullys film är nog tänkt som en hyllning till 80-tals-filmen. Och här finns kläderna, bilarna, frisyrerna, musiken och klichéerna. Men någonstans saknas en riktig berättelse, och framförallt tenderar hyllningen ibland gå åt parodin och ironin. 80-tals-filmer som Karate Kid (1984) hade ingenting av det. Det var på allvar punkt slut. Och därför föll så många för den. Filmen är relevant i detta sammanhang eftersom Ping pong summer har jämförts med den. Men det är inte rättvist. På många sätt förlöjligar Ping pong summer 80-tals-filmen mer än vad den hyllar den. I Karate Kid finns det mobbare/skurkar som man tror på, som man känns starka och som är ett hot mot LeRusso.

I den här filmen är mobbarna ungefär lika trovärdiga/otäcka som Peter Settman. En av mobbarna klär sig och liknar till och med vår gamla pingis-stjärna J O Waldner. Det känns bara fel. Waldner är ju en hjälte, en legend. Pingis-scenerna är långtifrån högklassiga och känns ganska mesiga. Föga realistiska. Varför kunde man inte tagit in proffs och stand ins? Förmodligen för det är en indie/lågbudget film. Hjälten Rad utvecklas också rekordsnabbt, under en dag, är han värdig motståndaren sin fiende i pingis. Hans tränare (Susan Sarandon) säger bara "boll getting contact" och hur han ska "ta ut sin personlighet" i idrotten. Flum-pedagogik.

Det är dock roligt och se livfulla Lea Thompson från Tillbaka till framtiden (1985) på ålderns höst som Rads mamma. Det blir en slags mystisk symbolik. Hon spelade själv poppis tjej under 80-talet (Some kind of wonderful) och körde liknande bil som Stacy gör i filmen. Nu är hon orolig mamma för sin sons nyckfulla beteende. Charmiga John Hannah (Sliding doors) spelar hennes man och Rads pappa. Han saknas i storfilmerna numera.

Kärlekshistorien mellan Rad och Stacy Summers är smågullig. Emmi Shockley som spelar henne hoppas jag vi får se mer ut av i en snar framtid.
Ping pong summer är en film du överlever utan. Se istället om 80-tals-klassikerna: Karate Kid, En natt på stan (1987), Some kind of wonderful (1987) och Can´t buy me love (1987). TA

Love & Mercy heter filmen om Beach boys-sångaren/låtskrivaren Brian Wilson. Det är ännu oklart om filmen kommer upp på svenska biografer under vintern. I filmen spelas Wilson som ung av Paul Dano (There will be blood) och av John Cusack som äldre.

Filmen väljer att berätta om två perioder i Wilsons liv som haft betydelse. Dels tiden då han når kreativa toppar och skapar mästerliga albumet Pet sounds (1966) och dels i slutet av 80-talet då han möter sin blivande hustru Melinda (spelad av Elisabeth Banks). Love & Mercy är till hälften skriven av Oren Moverman, mannen bakom den inte så tokiga Dylan-filmen Im not there (2007) (Uncut, november 2014 s.5) TA

Kan inte låta bli och titta på det här. Intervjuer från då det begav sig, om den då aktuella Rymdimperiet slår tillbaka (1980) och om framtidens Star wars-saga. Luta er tillbaka och njut! TA

I den utomordentliga HBO tv-serien Oskrivet blad (2005) följer vi tre skådespelare och hur de kämpar för ett genombrott i Hollywood. De är kurskamrater i Goddard Fultons (Frank Langella) skådespeleri-kurs. Bryan får ihop det med Krista.
Deras kärleksmöte var jag djupt berörd av när det begav sig. Fullständig förälskelse, med kemi, snabba hjärtslag, blickar, humor, värme, omfamningar och längtan. Ord kändes överflödiga.

Läraren spelad av Frank Langella i serien Oskrivet blad (2005).

Nära och kära (2005)

Under seriens gång tar Bryan ett steg framåt i sin utveckling och får en roll i en film, Nära och kära (2005) där han spelar mot stjärnor som Meryl Streep och Uma Thurman.
Hur är själva filmen då?
Sådär, vill jag påstå. Trist och anmärka, men jag har sett allt förut. Pojke möter flicka, han jude, hon 14 år äldre än honom, i mysiga New York miljöer längs promenader på Manhattan, klubbar och barer, biografer osv. Fotografen Rafi (Uma Thurman) faller handlöst för judiske konstnären David (Bryan Greenberg) från första ögonblicket. I en biograf-kö. David är där med sin flickvän. Men han har bara ögonen för Rafi.  De säger några fraser till varann utanför toaletten.

Men vad hänger jag upp mig på? Jo, jag förstår som vanligt inte vad hon ser i honom. Han är alltför "vanlig" , V-ringade tröjor, jeans, luvtröjor, han sticker inte ut. Rafi  däremot ser ju överjordisk vacker ut. Fotomodell. Stjärna lyser över Betlehem. Filmen tappar fart och blir jönsig när det visar sig att Davids mor är Rafis terapeaut (Meryl Streep)

Och som ni förstår så är det här en film som knappast klarar Bechdeltestet. TA