Sidor

måndag 6 juli 2015


Vissa namn glömmer man aldrig.
Martin Jern är ett sådant.
Hans film Fjorton suger (2004) är något av 00-talets bästa svenska filmer. Enormt underskattad svensk film, om du frågar mig.
Jerns film Odjuret (2011) som han gjorde tillsammans med Emil Larsson får mig och tänka lite grann på Larry Clarkes filmer. Vi ser ungdomar på glid, de lever i samhällets marginaler och vuxen världen ser dem inte.
I centrum står en kille, Kim (Magnus Skoog) som har muckat från kåken, han vill försöka börja på ny kula, men hans fars skumma affärer, försvårar det hela. TA
På fredag (10/7) kör SVT igång 7 x Hitchcock!
Det är bara tacka och ta emot....
Repet (1948) står först på tur, följt av Fönstret mot gården (1954), Frenzy (1972), Mannen som visste för mycket (1956), Studie i brott (1958), Psycho (1960) samt filmen Hitchcock (2012).
Källor: Moviezine och SVT
TA

söndag 5 juli 2015


Tack Jan Söderqvist för din helintressanta artikel om slutet i Stanley Kubricks Eyes Wide shut (1999)! http://www.svd.se/hoppfullt-och-olycksbadande-i-perfekt-slut

Han ser slutet i filmen som "närmast overkligt perfekt" och ger oss läsare flera argument. Han dessutom, redogör för filmens storhet i flera avseenden.

Nicole Kidman hyllas och det kanske mest fascinerande i texten handlar om hur Söderqvist läser av hennes minspel , både i filmen och i filmaffischen. Kidman spelar ut sin öppenhet, menar han , samtidigt som hon drar sig bort och undan från Tom Cruises  försök att kontrollera henne.

Vi lär oss också att filmen bygger på dramatikern, författaren Arthur Schnitzlers Drömberättelse (1926). Denne var fascinerad av hur varken intimitet och samtal kunde garantera genuin kommunikation.
 Läs hans artikel! http://www.svd.se/hoppfullt-och-olycksbadande-i-perfekt-slut  
TA

Aktuell och sevärd film med utmärkta skådepelare

Det är bistra tider i världsekonomin och den amerikanska varvsindustri får ta stora smällar.
I den branschen befinner sig den rutinerade säljchefen Bobby (Ben Affleck). Han har en vacker fru (Rosemarie DeWitt), barn, hus och en porsche. När han en dag får sparken från företaget GTX raseras hela hans tillvaro fullständigt. Han faller ner i arbetslöshetens mörker och försöker varje dag hitta ett nytt jobb, utan större framgång.
Samtidigt ser hans tidigare chefer (Chris Cooper och Tommy Lee Jones) som varit med och byggt upp företaget sin sista tid vara kommen....Hur ska de överleva? Var det här allt? Vad är meningen i livet utan ett jobb? Vad finns det och göra i livet utan ett jobb som väntar på en? Var finns den sociala gemenskapen? Hur bemöter man den stora saknaden efter stoltheten och bidra till "något större"?
Hur kommer det sig att företagets ledning inte har något större solidariskt ansvar för sina drabbade anställda?
Och har man bara ägnat livet åt och tjäna aktieägarna?

Och vad är det frågan om? Överste VD:n Salinger (Craig T Nelson) tjänar multum varje månad och 40-tals personer slås ut för "företagets bästa"? Är det verkligen rimligt?

Och för Gene McClary (Tommy Lee Jones) sticker detta extra i ögonen, när han ser sin gamle tenniskompis tjäna storkovan medan andra får sina liv krossade....


John Wells film The Company men (2010) är mycket sevärd. Du är fast från första stund. Det är en överväldigande njutning och se så många utmärkta skådespelare samlade; Maria bello (History of violence), favoriten Chris Cooper (Lone Star), stabile Tommy Lee Jones och Kevin Costner, förstås.


Costner överraskar här i en annorlunda roll. Han spelar Bobbys svåger Jack, som tillhör arbetarklassen. Han är snickare och tjänar betydligt mindre än vad Bobby normalt gör. Bobby är ju en "kontorsnisse" i Jacks ögon. Och tidigt i filmen förstår vi att dem inte är bästa vänner, precis. Roger Ebert uppmärksammar också karaktären Jack och tycker att han sticker ut i filmen. Han menar ju att karaktärerna i denna film inte står i centrum, det handlar ju främst om ekonomi. Och Ebert skriver liknade att "i goda tider drömmer ungdomen om att tjäna pengar och bli en sorts Gordon Gekko. I dåliga tider framstår den som har ett jobb och bygger hus (Jack, alltså) som mer av en - världshärskare....."http://www.rogerebert.com/reviews/the-company-men-2011


Ben Affleck gestaltar berättelsens huvudperson, Bobby, med en naturlig ledighet och han lyckas ge oss en komplex och trovärdig bild av "den vanliga välutbildade amerikanen". Flera scener visar han en ilska, en vrede och prov på en aggressivitet som är mindre sympatisk men vi förstår varför den uppkommer. Under hans arbetslöshet sätts hans äktenskap på prov. Det finns en sensmoral inbakad i filmen, på väldigt amerikanskt vis, men jag klagar inte. Men kan å andra sidan förstå folk som gör det. Du både gillar och ogillar en sån som Bobby. Men framförallt bryr du dig om honom och hans familj. Du ser ju hur han lider och våndas. Hur han samlar ihop familjens grejor i garaget för och anordna en loppis.... För vem är du utan jobb? En förlorare.....


Det är en imponerade aktuell och verklighetstrogen film som Wells har gjort. Den kommer ju bara något år efter Lehman brothers kraschen och finanskrisen. Han har tidigare producerat eminenta mini-serien Mildred pierce (2011), skrivit manus till tv-serier som Cityakuten (1994) och Vita huset (1999). (www.imdb.com)

Det är en rätt balanserad film, och här finns knappt några överflödiga scener, Wells som även har skrivit filmens manus, har valt och förlita si gpå historiens kraft. Det är bra. Det blir en rak, konkret berättad historia utan några okonventionella grepp. Och historien är ju slagfärdig.

Däremot ställer jag mig lite frågande till Genes affär med personalchefen Sally (Maria Bello). Vad handlar deras sängumgänge om? Hon är ju kvinnan som avskedar personal på löpande band i  företaget....Och han ser ju allt han byggt upp och varit stolt över bara försvinna....
Handlar deras romans om att försvinna från sig själva och sitt eget liv?

 Phil Woodward (Chris Coopers) öde berör och tar ett tag och smälta. Jag bär med mig hans ord och det smärtar och det känns: "Mitt liv tog slut, men ingen märke det".....
TA

lördag 4 juli 2015


Vin Disel (Fast and furios) ska spela Kojak i en nyinspelning av tv-serien Kojak (1973-1978). I serien spelades Kojak av Telly Savalas.
Vin Disel producerar projektet och för manus står britten Philip Gawthorne. Källa: Aftonbladet 21 juni 2015, s 37, nöjesbladet, samt http://deadline.com/2015/06/philip-gawthorne-vin-diesel-kojak-universal-furious-7-1201449721/

En mänskligare Bond


Peter Hunt hade jobbat länge som filmklippare, bland annat bakom flera Bond-filmer (Goldfinger t ex). När han äntligen fick chansen att regissera ett av avsnitten i den unika filmserien, då tänkte han inte vara medelmåttig. Han hade höga ambitioner när han gjorde Bond-filmen I hennes majestäts hemliga tjänst (1969). Han ville göra tidernas bästa Bond-film någonsin.

Prylar och tekniska apparater skulle inte ha någon stor plats i filmen. Hunt ville istället vara Ian Flemings roman så trogen som det bara var möjligt. En realistisk agent 007 skulle premieras. Enligt Hunt hade tyvärr Bond-serien utvecklats åt "fel håll" med alla gimmickar i t ex Goldfinger (1964) och Åskbollen (1966). Det ville han givetvis ändra på.... (Peter Hunt intervju i dokumentären Inside on her majesty´s secret service - an original documentary  om följer med på dvd-utgåvan utav filmen)

Och det blev inte bara tidernas bästa Bond-film , det blev även en ovanlig del i serien.
Det märker man redan i inledningen.

En del anmärker nog på bristerna i filmen , t ex på den vaga presentationen av karaktärerna och miljöerna. I inledningen ser vi bara hur Bond (Lazenby) kör i en bil efter en kvinna (Diana Rigg) mot en strand ( I Portugal). Kvinnan är då okänd , och hon försöker dränka sig själv i havet. Bond räddar henne.
Och han slåss sedan mot några män i Star Trek liknande uniformer.
Dessa män är heller inte presenterade.
Och det sägs finnas förklaringar till dessa slagsmål med dess män.
Gabriele Ferzetti som Draco

Den bedårande Diana Rigg som Tracy

Det sägs att det är kvinnan, grevinnan Teresa "Tracy" Di Vicenzos far, Draco (Gabriele Ferzetti), som skickat dit dessa män, och för och "testa" Bond, om han är rätt man för uppdraget. (http://www.imdb.com/title/tt0064757/faq#.2.1.19). Uppdraget att rädda hans dotter som är djupt olycklig och kraftigt självmordsbenägen.


  Det är som sagt en avvikande Bond-film, och Lazenbys replik : "that never happened to the other fellow"....väcker ens leende, när han passar till sin föregångare Sean Connery, som alla ville jämföra med, och som Lazenby så otacksamt kämpade emot. Detta illustrerar en annan humor, självdistans och hur man gör en grej av vad som förväntas av agentrollen.

Agenten spelar sedan på kasino (i Portugal) och träffar Tracy igen. Hon förlorar och agenten räddar henne ännu en gång.
De träffas senare på hotellrummet och här finns en annorlunda kemi. Tracy vill förföra agenten medan Bond anar att hon har problem av något slag. Han verkar vilja hjälpa henne. Hur ofta har man hört 007 säga till en kvinna att hon ska klä på sig? Hur ofta vill 007 ta ansvar?
På hotellrummet bråkar han sedan med en av hennes faders män.


De "kidnappar" agenten och för honom till Draco. Draco vill att Bond ska uppvakta hans dotter. han berättar om hennes djupa olycka , och att hans vilda dotter behöver en man som kan dominera henne och tämja henne. Bond är som gjord för den uppgiften. Men agenten tackar nej och säger att hon behöver psykisk vård, och ingenting annat.

Draco lyckas sedan övertala 007 genom att erbjuda tjänster mot gentjänster. Han kan ge uppgifter om Blofeld om agenten kan tänka sig uppvakta hans dotter....Det visar sig sedan att det är ju Tracy som sätter press på sin egen far, och det är tack vare henne som fadern lämnar ut den förlösande uppgiften om var 007 kan finna Blofeld...

I filmen jämfört (möjligtvis Tid för hämd) med andra delar i "serien" saknar Bond ett tydligt uppdrag. Han har svårt och vinna Ms (Bernard Lee) förtroende i filmen. Så när att bli avskedad, det är Miss Moneypenny (Lois Maxwell) som lyckas få honom kvar.
M är missnöjd med agentens senaste arbete kring "Operation Dårhus". Chefen låter honom inte fortsätta med uppdraget. Ett uppdrag som handlar om och finna ärkefienden Ernsto Stavro Blofeld (Telly Savalas).
Lois Maxwell som Miss Moneypenny

Miss Moneypenny lyckas få agenten "semester" och avskedsansökan som var tänkt från början känns mer avlägsen än tidigare.


Det finns en scen i filmen som jag inte märkt av tidigare (trots alla dem otaliga gånger jag sett denna film) . Bond sitter i sitt rum och hittar diverse prylar i sin byrålåda. Tekniska apparater från dem tidigare filmerna, och han minns tillbaka...och John Barry firar triumfer med några snabba musikaliska droppar från respektive ledmotiv från tidigare filmer. Detta får också illustrera Peter Hunts tidigare ambition att "göra sig av med prylarna och satsa mer på personen, den realistiska agenten 007"....Snyggt...



Det är inte bara den mest romantiska Bondfilmen som gjorts, det är den mörkaste och den mest rörande och tragiska (Casino royale hamnar tätt efter). Bond blir äntligen kär och förälskad och gifter sig. Men på självaste bröllopsdagen beskjuts han och bruden, och hans livs kärlek Tracy avlider.


Som jag ser det, har 007 aldrig hämnas hennes död. Även om han söker upp Blofeld i Diamantfeber(1971) men då med Sean Connery i huvudrollen, för det första och för det andra nämns ju aldrig Tracy i den filmen.
Ur Dödlig synvinkel (1981)

Tid för hämnd (1989)

I filmer som Ur dödlig synvinkel (1981) och Tid för hämnd (1989) nämns eller förstår vi att det finns kopplingar till Bonds tragiska bröllop och förlusten av Tracy. I den förra inleds filmen med att agenten lägger blommor vid sin frus grav, och han tampas sedan med Blofeld.
I den senare gifter sig Felix Leiter (David Hedison). Hans brud  Della (Priscilla Barnes) säger till Bond att han blir den nästa som gifter sig, och agenten blir då sammanbiten. CIA-agenten och Bonds vän Leiter förklarar för sin älskade att "Bond har varit gift en gång, men för mycket länge sedan."



I hennes majestäts hemliga tjänst gjorde och la grunden för en mänskligare sida av Bond. Han blir ju till exempel räddad av Tracy i filmen, när han är som mest hjälplös. På en skridskobana i Scweiz, jagas han av Blofelds envisa manskap. Tracy för honom till flyktbilen. Ett äventyr som avslutas i en lada , och där agenten friar för första gången i filmhistorien....
TA

Cruise gör sin livs roll i Stones krigsdrama


Ron Kovic (Tom Cruise) växer upp i Massapequa, Long island i New York under 50 och 60-talet.



Han drömmer om och bli soldat och tjäna sitt land. För honom blir det därför självklart att ta värvning i Vietnamkriget när skolan är över. Han har ledsnat på tristessen i farsans livsmedelsbutik. Och hans kärlek , Donna (Kyra Sedgwick från Singles), hon hänger ju ändå bara med den där Jed...


I Vietnam går det mesta snett, och Kovic kommer sedan tillbaka till sitt så kallad "älskade land", och han har tjänat sitt land, men vad fick han för det?
Han är förlamad från nacken till tårarna. Rullstolsbunden. Förtvivlad, arg, sviken och övergiven. "Jag blir aldrig hel igen och det måste jag leva med" , säger han till en kamrat. Han ser omvärlden segla fram. En kompis (Jerry Levine) från skolåren har blivit framgångsrik företagare och hyllar Den Amerikanska Drömmen. "Du måste jobba dig uppåt" osv. "Du får börja i kassan som alla andra och successivt tar du dig uppåt och en dag , vem vet , är du min kompanjon"....


Vietnam-veteranen Kovic möter sin skolkärlek, Donna igen. Åren ha gått och hon är nu stark
motståndare till kriget och stödjer studentrevolten och de svartas frigörelse och motståndskamp i USA. Kovic förändras radikalt. Han går från krigshetsare och blind patriot till en krigsmotståndare och högst kritisk mot regeringens "lögner".

Oliver Stones inspirerande och Oscars-belönade Född den fjärde juli (1989) känns överraskande och kanske dessvärre, bör man tillägga fortfarande aktuell.
Det var ju med lögner som USA tågade in Irak och Afghanistan , och det är ju liknande man gjorde i Vietnam. Tusentals unga män "köpte" propagandan och lockades av tanken att få tjäna sitt land, göra föräldrar och andra stolta och bli hjältar.

Stone visar i Ron Kovics fall hur krigsleken från barntiden utvecklades under tonåren, då han ville bli man och gjorde andra besvikna, när han inte höll måttet eller kunde "prestera" i skarpt läge. Han ville bli man. Och pojken bli bara man genom krig. Det är bara "fjantar" som är hemma med fru och barn. Men tänk om "fjanten" har rätt? Kriget är bara regeringens påhitt, och vansinne?


Tom Cruise gör sin livsroll i sin gestaltning av den smått vilsna Ron Kovic som så gärna vill vara ledaren, mannen och HJÄLTEN.  Det blir också lite småkul när marinsoldater (Tom Berenger) gör besök på hans skola för och "sälja in sig". De hyllar givetvis sig själva och hånar bland annat flygvapnet. Och det är ju inte lätt att inte tänka lite på Top Gun, då.


Regissören själv brukar av gammal vana förekomma i sina egna filmer. Här spelar han en tv-reporter på plats i Vietnam, en intervju som Ron Kovic ser från familjens teve. Stone vann också mycket välförtjänt en Oscar för Bästa regi med filmen. Filmens manus har han skrivit baserad på Ron Kovics egen biografi.
I filmen ser vi flera bekanta ansikten: Stephen Baldwin, Frank Whaley, Willem Dafeo och Jason Gedrick (Iron Eagle). Och ännu gång får vi ett kvitto på John Williams överväldigande filmmusik!
I september har Oliver Stones film Snowden amerikansk premiär med bland annat Clint Eastwoods son Scott i en av rollerna.
TA