INCEPTION (Inception)
Biopremiär 10-07-15
Regi & manus:
Christopher Nolan
Medverkande: Leonardo DiCaprio, Joseph Gordon-Levitt, Ellen Page, Tom Hardy, Ken Watanabe, Cillian Murphy, Tom Berenger, Marion Cotillard, m fl.
Längd: 2 tim 28 min
Betyg: AT AT AT AT AT
"Vad är den mest motståndskraftiga parasiten? En idé. En enda idé från den mänskliga hjärnan kan bygga städer. En idé kan forma världen och skriva om alla regler. Därför måste jag stjäla den."
De fritt översatta orden tillhör tjuven Cobb (DiCaprio). Han är den skickligaste som finns när det gäller att stjäla folks idéer, det kallas Extraction och har blivit det nya sättet att stjäla information och kunskap. Det nya sättet att bedriva industrispionage.
Dom Cobb lever alltså på att stjäla folks idéer när de drömmer, då de är som mest sårbara, men det har också gjort honom till en ständigt jagad man som fått lämna sitt privatliv för gott. Han kan aldrig återvända till USA där han är efterlyst för mord på sin fru. Men så erbjuds Cobb ett jobb som möjliggör för honom att få starta om, att kunna återvända till sitt hemland och återse sina barn.
Men det är inte vilket jobb som helst, han ska lyckas med något som ingen annan tidigare klarat av. Istället för att stjäla en idé, ska Cobb och hans team lyckas plantera en idé hos en högt uppsatt industriman (Cillian Murphy). Men förutom det snudd på omöjliga uppdraget och farorna som lurar längs vägen döljer sig ett annat, ännu farligare och dödligare hot som försvårar teamets framgång med jobbet. Inte ens Cobb, som döljer en hemlighet, ett motiv som driver honom, kan förutse de faror och fällor som följer drömteamets väg till målet.
Direkt i öppningsscenen när Cobb vaknar upp på en strand och sen hamnar hos en åldrande japan så känner jag att det här kommer jag gilla, nej älska. De allra bästa filmerna, de man minns och ständigt återkommer till, har en inledning som omedelbart suger in dig i en annan värld, en början som gör att du glömmer omvärlden. För mig har Inception en sådan start.
Regissör Nolan med sin välspelande besättning. DiCaprio, Joseph Gordon-Lewitt, Michael Caine, Marion Cottilard, Cillian Murphy och Ellen Page.
Regissören Nolan börjar starkt framstå som en blockbuster-trollkarl för en publik som inte bara vill uppleva och känna utan som också vill tänka. Bara det faktumet att Nolan skrivit manuset och att det är en originalstory är häpnadsväckande i sig och detta har fått de amerikanska kritikerna att utnämna Nolan till vår tids Stanley Kubrick. Även om man ska ta det med en stor nypa salt så finns det en del i liknelserna: Det visuella bildspråket, känslan för detaljerna, den exakta och noga uttänkta regin och känslan för att både underhålla och kräva något från biopubliken.
Hans Zimmers musik är majestätisk, ibland bombastisk och ständigt närvarande. I normala fall kan den sorts soundtrack var a pain in the ass men lika ofta bidrar den mycket till helheten och så är det i Inception.
Precis som i Nolans förra rulle, den i mitt tycke helt fantastiska The Dark Knight, finns här en hela tiden växande tyngd och suggestiv kraft som vibrerar, både i bildspråket och i musiken. Första gången jag såg The Dark Knight tyckte jag det var lite som om Michael Mann hade varit inblandad, känslan i framförallt Heat med De Niro och Pacino är snudd på oslagbar, men i den nämnda Batman-filmen och Inception finns det där fysiska, febriga och väldigt påtagliga som gör att man känner sig förlorad.
Inception är en film om drömmar. Om den tunna linjen mellan dröm och verklighet och hur man både kan nyttja och utnyttja den mänskliga hjärnan. För att leka lite amerikansk hyllande kritiker och prata om Kubrick kan man ju mena att Inception precis som de bästa Kubrick-filmerna är som ett pussel, ett mysterium som inte framstår som helt glasklart första gången man ser dem.
Att det blev det högsta betyget bygger mycket på att jag kommer se om filmen. Snart. Och då är jag säker på att den sista tveksamheten inför det femte AT:et kommer flyga sin kos, men spontant direkt efter vinglade jag ut efter en svindlande och ganska så utmattande upplevelse. Både för kroppen och hjärnan.
Och det är man ju inte bortskämd med direkt. Kan inte komma på att jag känt så här efter en film sedan första Matrix kom 1999.
Nolan har tydligen hållt på med det här projektet i 15 år och han har slipat på idéer, manus och story tills det blivit så bra som han velat ha det och när han kände att han var klar och hade nått den position som krävdes för den här typen av film så kunde han äntligen köra på.
Och vilket resultat det blev.
Personligen har jag alltid gillat DiCaprio och tycker han hela tiden utvecklas och blir tyngre i sitt spel, här finns det paralleller till hans insats i Scorseses febriga comeback Shutter Island. Och faktiskt inte bara i spelet då utan även i själva temat om hjärnan och dess vindlingar.
Inception, välspelad som den är och extremt underhållande, är årets hitills bästa exempel på att blockbusters inte behöver vara antingen eller, utan man kan utmana publiken, sätta igång deras tankeverksamhet och samtidigt få dem att känna som om de åker berg och dalbana.
Som actionfilm betraktat var The Dark Knight strået vassare, men som filmupplevelse och sett till helheten vill jag nog sätta Inception högre.
Nästa projekt för Nolan blir en ny Batman-film. Känns som något att se fram emot även om det inte kan bli lika originellt som denna drömfilm. Men å andra sidan vet man ju inte längre med Nolan, om det är någon som kan fixa en originell spinn på vad som helst är det väl han...
GS.
