Grattis, Grattis Ruben!

Vi säger stort grattis till Ruben Östlund som vann Guldpalmen i Cannes, med sin femte långfilm The Square (svensk biopremiär i augusti). Svenska filminstitutets (SF) VD Anna Serner säger till Sveriges radio att priset innebär ökad status för svensk film. Östlund är nu den andra svenska filmaren, som någonsin, vunnit det prestigefyllda priset på franska rivieran. Alf Sjögren vann 1951 med filmen Fröken Julie.

Favoriten Joaquin Phoenix vann priset för Bästa manliga skådespelare i Lynne Ramsays You were never really here. Filmens regissör och manusförfattare Lynne Ramsay fick dela pris för Bästa Manus ihop med den egensinnige greken Yorgos Lanthimos film The killing of sacred deer.

Sofia Coppola belönades för Bästa regissör med filmen The beguiled. Pris för Bästa skådespelerska gick till Diane Kruger och insatsen i Aus dem nichts. Källa: https://www.svt.se/kultur/film/cannes-2017-har-ar-alla-vinnarna
TA

Verkligheten kommer ikapp drömmarna

Expressen kallar det för "Glädjebeskedet". Glädjebeskedet: Tom Cruise klar för "Top Gun 2" | Nöje - Expressen
Jag skakar mest på huvudet. Tom Cruise bekräftar det långvariga ryktet om att en uppföljare är på gång till kultfilmen Top Gun (1986). Enligt superstjärnan skall en "tvåa" börja spelas in under nästa år. http://www.dn.se/kultur-noje/tom-cruise-top-gun-2-ar-pa-gang/

Det är talande att medierna kallar det för "glädjebesked", vad säger egentligen de mest inbitna fansen?
Varför denna klåfingerhet kring och återuppliva gamla (fossila) genombrottsfilmer?

Och, nej, jag tänker varken se "nya" Twin Peaks eller nyinspelningen av Scarface....

Jag skulle bara bli besviken, och dessa "uppdateringar", skulle lägga en löjeväckande slöja över originalverken och även mina grundläggande film-förälskelser, och det är det sista jag vill.

Dessa filmer/tv-serier har helt enkelt betytt alldeles för mycket för mig och gör det än i dag.....

Säg mig, finns det någon filmserie eller uppföljare som faktiskt har känts relevant eller ens inspirerande som fått come-back?

Kan inte komma på någon. Allt har sin tid. Allt är sprungen ur sin tid. Det går aldrig och återvända eller skapa något "nytt" med hjälp av nostalgi.

Michael Manns Miami Vice (2006) var helt obegriplig. Indiana Jones och kristalldödskallens rike (2008) gjorde mig bara ledsen. Blev bestulen min barndom under den där premiäreftermiddagen på Bergakungen i Göteborg för 10 år sedan. Ytterst smärtsam upplevelse.
Star Wars , the force awakens (2015) var minst lika deppigt. Luke Skywalker (Mark Hamill) såg ut som en före detta missbrukare....
Verkligheten kom ikapp Drömmarna.

Det jag tog med mig från Sergel bion, var de små barnens oförstörda entusiasm över filmen och i synnerhet, för rymdskeppet Falken. De mådde i alla fall bra. De såg inte vad som hänt Luke Skywalker eller Han Solo. Och då är allt som det ska....  
TA

Snart dags för en "ny" Malick!

Det börjar närma sig. På fredag (2/6) får nämligen min favoritregissör Terrence Malicks nya film Song to song , svensk biopremiär!

Givetvis är kritikerna och recensenterna djupt skeptiska och föga lyriska över filmen. Moviezine går till och med så långt och kallar Song to song för Malicks "sämsta film". https://www.moviezine.se/movies/song-to-song
Detta rubbar dock inte mig. Jag är ändå övertygad om att jag kommer älska en film som Song to song!

Filmen utspelar sig i Austin, Texas musikkretsar och här ser vi bland annat stjärnorna Ryan Gosling, Michael Fassbender, Rooney Mara, Cate Blancett, Holly Hunter, Natalie Portman, Val Kilmer (!) och vår egen Lykke Li utforska världens stora frågor (som bara Herr Malick kan fånga och uttrycka).

Terrence Malicks filmer har många poänger och skänker ett stilla lugn och får agera lisa för själen. Hans filmer står bortom en sönderstressad och ständigt uppkopplad samtid där natur, konst, TYSTNAD, nyfikenhet, utforskande, religion, drömmar, kontemplation, vila och filosofi - tycks undvikas till förmån för vad då?
TA

Frantz

FRANTZ (2016)

Fransk-tyskt drama i regi av Francois Ozon.
Med Pierre Niney, Paula Beer, Ernst Stötzner
Biopremiär 5 maj 2017 (Sverige)
Längd: 1 timme 53 min
Betyg: AT AT AT AT


Franske Ozon, kanske mest känd för 8 kvinnor (2002), Swimming Pool (2003) och Bakom stängda dörrar (2012), gör lätt satiriska och provocerande filmer om och kring människans sexualitet med en air av osäkerhet och nerv.
I Frantz går han ifrån detta något och gör ett mycket stramt, vackert och välspelat drama i efterdyningarna av Första världskriget. Tyska, unga Anna sörjer sin stupade fästman och besöker regelbundet hans grav och en dag ser hon en främmande man vid gravstenen. Det visar sig vara fransmannen Adrien som tagit sig till Tyskland för att  hedra den döde som, han påstår till Anna, var en nära vän till honom, trots att de kämpade på olika sidor.
Ung kärlek som stöter på motstånd, skildrat i svartvita bilder som då och då går över i färg när, som jag gissar på i varje fall, blir lite glatt och hoppfullt.
Ganska långsamt berättad film, som med sitt Romeo & Julia- tema med en twist, även blir småspännande när Ozon skickligt skildrar hur nationalism kan svärta ner och förstöra.

Sevärd liten pärla. Vacker, romantisk och intressant som tidsstudie!

GS.

Jag tror på Sommaren

Det är närmast ljuvligt och se SVTS tv-historier och 2 avsnittet, där det berättas om Astrid Lindgrens klassiska Vi på Saltkråkan (1964). Vi möter flera av barnskådisarna (Kristina "Stina" Jämtmark och Stephen "Pelle" Lindblom t ex) i vuxen ålder. De minns tillbaka till inspelningen på Norröra ihop med regissören Olle Hellbom. Vi på Saltkråkan är onekligen unik i sitt slag och saknar motstycke i svensk film/tv-sammanhang. Tv-serien har fångat generationer efter generationer i över 50 år (!). Dessutom sprider serien en sorts romantik eller idealbild av svensk sommar, glädjefull barndom och skärgårdsdrömmar. Se programmet på https://www.svtplay.se/video/13757980/svenska-tv-historier/svenska-tv-historier-vi-pa-saltkrakan-sasong-4-vi-pa-saltkrakan TA

Oväntad föräldraskap

I Rebecca Millers film Maggie´s plan (2015) ser vi en intelligent hipster New York-tjej (spelad av Greta Gerwig) längta  kolossalt efter barn. Hon söker spermadonatorer, då hon gett upp hoppet om att finna långvarig kärlek. "Förhållandena för mig , varar bara i ett halvår, vad ska jag göra?" beklagar hon för kompisen (Maya Rudolf) över en lunch. Under samma lunch på en av stadens högskolor möter hon en självupptagen antropologi forskare (Ethan Hawke). De finner tycke för varann. Ett barn kommer till världen...Allt borde vara frid och fröjd....Men är dem verkligen ämnade för och leva tillsammans? .
Bra skådisar, härliga New York-bilder (Centralpark t ex) och Springsteen på ljudbandet kan dessvärre inte rädda den här filmen. Filmens intrig lyckas aldrig engagera oss. Mycket prat och lite handling. TA

Roger Moore i våra hjärtan

Idag nåddes vi av det tragiska beskedet om Sir Roger Moores bortgång vid 89 års ålder.
Finns mycket att säga och skriva om denna gentleman, men låt mig bara konstatera att han antagligen är den sista av de absolut största inom filmen som nu lämnat oss. En av de riktigt stora elefanterna och nu är det väl bara Clint Eastwood kvar typ.

Sir Roger Moore, du kommer saknas och du kommer alltid vara James Bond för mig!

Vila i frid, Sir!

Göran.