Dialogmästare

I Hal hartleys Trust (1990) får vi en pojke möter flicka historia. Men det är långtifrån allt annat du sett.

Matthew (Martin Donovan) är en vuxen man. Han kedjeröker, läser böcker och han säger upp sig på jobb efter jobb. Han bor hemma hos sin stränge far. Hans mamma dog när han föddes. Han har varit på ungdomsvårdsintagningar flera gånger i livet. Han har svårt att passa in i samhället.

Maria (Adrienne Shelly) relegeras från skolan. Pojkvännen lämnar henne när han får veta att hon är gravid. Hennes far dör. Hennes mor vill inte se henne mer.

Maria möter Matthew i mörker och i förtvivlan. Hon dricker öl under en bro. Han har flytt ifrån sin sadistiske far. Hon vill ha någonstans att sova över natten. Han vill ingenting. Han erbjuder henne sin säng. Han själv sover på soffan.

 Här någonstans börjar deras kärleksmöte. En historia som bygger på tillit, respekt och omtanke. Är det kärlek? frågar sig Maria.

Nej, säger Matthew. Det är bättre än kärlek.

Hal Hartley är bortglömd idag, men under 90-talet, var han tillsammans med bland andra Whit Stillman, Kevin Smith, Richard Linklater, Gus van sant och John Sayles grundare till den amerikanska indie-filmen. Inspirerad av franska nya vågen regissörer som Jean Luc Godard inte minst märker man det i Hartleys välskrivna och fyndiga dialog som präglar hans filmer. Trust har enastående dialog och kan nästan ses som ett skolexempel för dagens filmmakare hur man bygger en film på i stort sett en sak – dialog.

Det som fascinerar mig och säkert flera, är hur det aldrig blir händelsefattigt. Tvärtom. Men ändå förekommer inga ”heta” sexscener, biljakter eller spektakulära explosioner. Trust är en annorlunda kärlekshistoria, men också en film om revolt mot samhällets normer, kärnfamiljen, och det är en film som ber alla abortmotståndare att hålla käften. Filmen har också något budskap kring tv och konsumtionssamhället. Vad det konkret handlar om är jag nog inte man att bedöma. Men nog är det klart att Hal Hartley inte älskar TV. Matthew i filmen föredrar böcker. ”TV är opium för folket” säger han. Utanför tv-affärerna köar människor med apparater som inte längre fungerar.

I en intervju med skådespelaren Martin Donovan berättar Hartley att filmen Trust handlar mycket om hans egen väg till vuxen livet. Det var en tid då han funderade mycket på hur livet hade varit med både en mamma och en pappa. Han växte nämligen upp med endast sin fader. Hans mor avled när han var 12 år. http://bombsite.com/issues/37/articles/1482

Det är också i allra högsta grad en feministisk film – Maria är filmens starka karaktär. Hon går sin egen väg. Hon vägrar ta skit varken från Matthews brutale far eller butiksföreträden med skamliga förslag.

Edie Falco till höger på bilden

I mainstream filmer (She´s all that etc.) brukar oftast den fula ankungen ta av sig glasögonen och sminka sig och klä sig ”tjejigt” för att sedan vinna och behaga drömprinsen. Men i en film som Trust är det omvänt. Maria väljer glasögonen framför kort korta kjolar. Hon lär sig invecklade ord och utvecklar sina tankar med hjälp av sin kärlek som hon finner i Matthew. Han får i sin tur tygla sitt oberäkneliga humör. Till sist, är det lite kul att se en ung Edie Falco (Carmella i Sopranos) i rollen som Marias syster, Peg. TA