Nancy Meyers x 3

Regissören/manusförfattaren Nancy Meyers skrev redan manus till Tjejen som gjorde lumpen (1980) med Godlie hawn. Men det är först på 00-talet som hon blivit ett namn, och då som regissör. Hon har verkat i skuggan av Nora Ephron, romantikkomedins första drottning.

 

Meyers mest lyckade kärlekskomedi hittills är Galen i kärlek (2003). I filmen sammanför hon två legender: Diane Keaton och Jack Nicholson. Resultatet blir en charmig och smårolig komedi om förälskade människor på ålderns höst. Pensionären Harry Sanborn uppvaktar yngre kvinnor på löpande band. Och vem är mer trovärdig (dessvärre) i att spela gubbsjuk man än Jack Nicholson? Några som helst starka känslor uteblir dock. Men läget ändras när Harry möter en av dessa ”tösers” mor, Erica Barry. Hon är en kvinna som är i hans egen ålder, 60 +.

 

 Föregångaren Vad kvinnor vill ha (2000) har en ypperligt fyndig idé - på pappret. En skitstövel till man, Nick Marshall, råkar ut för en olycka. Men vad av ondo har inget gott med sig? Nick hör nu kvinnors tankar och behov. Allt faller reda efter några minuter. Om Nicholson var självklar i Galen i kärlek känns Mel Gibson mest fel. Okej, han är uppenbarligen vad kvinnor vill ha. Oavsett om han är trevlig eller skitstövel. Och därmed finner vi filmens dynamiska problem. Filmen ska man helst undvika. Den hade behövt ett mindre namn i huvudrollen, gärna en outsider som inte självklart får första kvinna på fall.

 

Castingen är bättre i The Holiday (2006) som är mer en traditionell romantisk komedi. Kate Winslet spelar Iris, en livstrött brittisk journalist på en av de större nyhetstidningarna i Storbritannien. Hon lider av sin obesvarade kärlek till medarbetaren Jasper. Han skall gifta sig men flirtar gärna vidare med henne, ett tag till. Genom en annons på nätet byter Iris tillfälligt bostad med Amanda, en amerikansk filmtrailerskapare(Cameron Diaz). Amanda är liksom henne singel och vill gärna inte ha med män att göra. Men som klyschan säger: När du minst anar det, då händer det. Kärleken.  

 

Vi får två parallella historier; dessvärre är en del bättre än den andra. Det är väl gulligt i Amanda (Cameron Diaz) och Irisi brors Graham (Jude Law)s kärleksmöte. Han är helylle, pubbesökandes bokförlagsredaktör och änkling med två underbart söta döttrar. Hon är bränd av sin pojkvän, men ärligt talat; Cameron Diaz med dåligt självförtroende? Cameron Diaz som singel? Nja, det är ungefär lika troligt som om tomten vore far till alla barnen.

Hon och Jude Law är lite för modellsnygga för att skapa trovärdighet och här finns inga riktiga hinder för deras kärleksmöte. Och motstånd är A och O för den romantiska komedin. Det är ganska instängt, livlöst och ganska långsamt ungefär som det verkar vara på den engelska landsbygden som de vistas på.

 

Då är det bättre ställt med känslor och uttryck i flotta Los Angeles. Kate Winslet är sin generations främsta aktör/aktris. Man får det bekräftat för varje film. Hon bemästrar allt; och hon kan till med bära nästan en hel film själv. Som här. Hon står för de komiska inslagen och de mest rörande scenerna. Winslet känns alltid livfull, varm och mänsklig. Den bilden försvagas inte heller när vi ser henne hjälpa en 90-årig f d manusförfattare att lära sig gå igen. Han spelas av en strålande Eli Wallach. Deras vänskap är svårt att stå emot. Han berättar om hur han hamnade i Hollywood och om en filmfabrik som inte längre existerar. Han uppmuntrar henne till vara primadonnan i sitt eget liv och inte ”bästa kompisen”….

The Holiday är långt ifrån något av det bästa som gjorts i den romantiska komedi genren. Genren har på bara några år blivit enormt sliten. Regissören Meyers verkar blivit medveten om detta på senare dagar. Hon har nämligen nischat in sig. Berättelserna om äldre heterosexuella par och deras kärleks och relationsproblem har hon återupptagit (Its complicated med Meryl Streep). TA