Pojken satte sig på cykelsadeln. Han var lite yr efter det han hade upplevt. Starka intryck. Vad hade han egentligen sett? Han hade aldrig bevittnat något liknande.

En man i rödgrön randig tröja, ansiktet var trasigt, skinnet hängde och hade flera hål. Han bar hatt, och så var det dem där händerna. Eller ja, saxarna eller knivarna snarare. Pojken hade mött Freddy Krueger för första gången. Han skulle aldrig glömma honom. När pojken cyklade hem från sin vän med video, Alexander, hem till mor och far, cyklade han för livet. Han kände sig jagad, iakttagen och fast i Freddy Kruegers grepp. På gatorna var det ödsligt, det var eftermiddag, det var höst. Löven svävade, men inget hördes, inte ett ljud, pojken var livrädd, pedalerna gick på högvarv, men ändå kom han ingen vart. Han kände svetten i nacken. Och det enda han såg var Freddy Krueger. Och det enda han hörde var hans otäcka skratt. TA