Vedervärdigt och närmast otittbart

Lars von triers film The house that Jack built upprör och äcklar mig. Visst, det har han gjort förr, men i den här filmen går det överstyr. Det blir mycket detaljerat och utförligt när vi följer en mördare och hans offer. Och jag blir inte riktigt klok över vad dels Von Trier vill med filmen annat än - Provocera. 
Och provokation är väl inte fel i sig, men jag hade väl väntat mig mer av Von trier efter mästerliga filmer som Nymfomaniac (2014)  och Anti-Christ (2009).

The House that jack built har dock intressanta stunder , samtal  om jazzmusikern Glenn Gould, konst , tigrar och lejon osv. Men varför måste vi se morden så grundligt skildrade?

Vi förstår ju att Matt Dillons karaktär är en psykopat och eftersom filmen är likt Von triers tidigare uppdelade i kapitel , och här ägnas varje kapitel åt ett mordoffer.
Matt Dillon spelar Jack som är en före detta ingenjör och arkitekt utan framgångar. Han mördar istället människor och stoltserar med cirka 80 antal mord.

Han biktar sig till Verge (spelad av Bruno Ganz) och möter motstånd och konfrontation. Jack ser sitt mördande som konst. Verge frågar honom: Hur kan Hat skapa något? Hat kan aldrig skapa något vackert. Men dessa ord bara rinner av Jack. Det är som han bestämt sig fullständigt att MORD är meningen. Mörda folk är vackert, enligt Jack.

Flera scener är närmast vedervärdiga och jag vill sluta titta. Det är ofattbart att jag ser den här filmen och att den här filmen i huvud taget gjordes. Jag tycker Lars von Trier går bort sig här. Det är dels en vidrig morduppvisning där publiken möts av "tortyrporr". Inget ska klippas bort. Allt ska visas. Och dels ska publiken sedan se hur Mördaren ska dräpas i skärselden och försöka försonas med sina synder.
Det är knappast något publikfrieri  och det har väl å andra sidan Von Trier aldrig sysslat med. Men i hans tidigare filmer har det funnits känslor, historier, sidospår som fascinerar och karaktärer som griper tag i dig. I The House that built ser jag ingenting. Jag lider med Jacks offer. Men Jack är en person som det inte går att begripa sig på. Han är pojken som klippte av ankornas fötter och redan som barn var han "sadistisk". Som vuxen samlar han på mordoffren likt pizzakartonger inne i ett kylrum. Han fotograferar de döda kropparna.
Jag tror  ändå att Von trier vill säga något med den här filmen. Men det tål att diskuteras över vad. Filmen är en vattendelare. Dels finns kritikerna och där är vi ganska många som direkt tycker illa om den här filmen, men så har vi kritiker som faktiskt hyllar filmen och några menar att det är det främsta dansken gjort....
TA