Kraftlös Oliver Stone film om 9/11

Regissören Oliver Stone har inte gjort någon hemlighet av att han gillar att provocera. Vietnamskildringar, dokumentärer om Castro och konspiratorisk film om JFK-mordet är bara några goda exempel.

Ämnet i World trade center (2006) är heller inte okontroversiellt. Filmen är den första amerikanska skildringen av 9/11 och bygger på de två poliserna John McLoughlin och Will Jimenos upplevelser.

Anhöriga har reagerat på filmens tillkomst och ”dåliga tajming” (Uncut, Augusti 2006, Michael Bonner). 5 år efter terrorattackerna, var uppenbart inte rimlig tid. (Och frågan om det ens går att mäta tid i lidande och smärta? Bara tanken ter sig tämligen absurd).

Oliver Stone sa i en tidningsintervju med Michael Bonner (Uncut, 2006, November) att filmen skulle ha gjorts tidigare, men flera komplicerade faktorer, (hänsyn till alla anhöriga, manusskrivande, läkandet av John och Will, jurdiska filmbolagsrättigheter etc.) gjorde att filmen tog fem år.

Paralleller kan göras med Jan Troell och hans filmatisering av Åmsele morden, Il Capitano (1991). Filmen kom tre år efter den verkliga tragedin. Debatten blev intensiv, minst sagt, och många ville kritisera Troells omdöme. Gjorde han rätt? Varför behövde han göra filmen? I en intervju med SvT sade Troell att han ville komplettera och berätta historien som aldrig kom fram i medierapporteringen, den om två vilsna och trasiga ungdomar som begår en fruktansvärd handling. Men fortfarande: är det legitimt nog till att göra en film om något som kostat (och säkerligen kostar än) så mycket smärta och elände för människor?

Oliver Stone säger sig vilja visa vad som hände, men också hur människor agerade gott och hjälpte varandra. Men jag blir inte riktigt gripen eller hänförd. Bara provocerad över att filmens brist på tyngd och innehåll. Det är man ju bortskämd med Stones tidigare produktioner (Any given sunday, Född den fjärde juli, JFK, The Doors, Natural born killers, Plutonen, Wall street m fl).

Man skulle kunna se World trade center som en del i en trilogi. Utskällda föregångaren Alexander (2004) visar hur supermakten USA inte skiljer sig märkvärt från sina historiska ”föregångare". World trade center blir alltså kapitel två, om hur supermakten attackeras på ”hemmaplan”, och ur ondska kommer – godhet. I den meningen att människor i USA hjälper varandra när de attackeras. Folk reser hela landet till New york för att delta i räddningsarbetet osv. Och filmens idé om godheten och heroism kan tyckas vara anmärkningsvärd, när vi vet vad som sedan hände; USA startar tvåfrontskrig och där står vi idag. Familjer och barn mördas dagligen av soldaternas eld och någon terrorledare kommer nog aldrig hittas. Kriget mot terrorn tycks aldrig ha ett slut.

Men det ligger som sagt utanför Oliver Stones ambitioner med filmen.


Kapitel tre är den lätt satiriska filmen ”W”(2008) som berättar om Bush unga år och väg till makten i Vita huset. Det är onekligen Oliver Stones skarpaste film sedan JFK (-91). Josh Brolin i titelrollen gör ingen besviken. Inom kort kommer Wall Street 2, som sägs ha blivit till i och med Finanskrisen. Undrar när Oliver Stone tänker göra filmen om Obama.  Och om hur han försöker kapitalt lyckas med att ”avsluta” kriget - hans föregångare startade. TA