Alla helgons blodiga natt- 40 år senare

HALLOWEEN
Amerikansk skräckfilm från 2018 med manus och regi av David Gordon Green och med Jamie Lee Curtis, Judy Greer, Andi Matichak, Will Patton, Haluk Bilginer med flera.
Biopremiär 19 oktober
Från 15 år, 1 timme 46 min
Betyg: AT AT AT AT

Jamie Lee Curtis som Laurie Strode anno 1978.

En av mina starkaste minnen från en filmvisning är John Carpenters Halloween från 1978 eller Alla helgons blodiga natt som den hette på svenska då. Jag gick i högstadiet och vi såg filmen i matsalen (tror jag) och fönstren immade igen av skrik och rädsla och skratt och skräck. Sedan dess såg jag om filmen flera gånger och fick en idol i John Carpenter och hans filmer formade i mångt och mycket min filmsmak och gav bränsle till en redan stark kärlek till film som började med Star Wars när jag var ca 13 år.

John Carpenters skräckfilm som knappt kostade nånting jämfört med både dåtidens budgetar och för att inte prata om kostnaden för filmer idag, blev långsamt men säkert en gigantisk succé och blev stilbildare för i stort sett alla skräckfilmer som kom därefter. I varje fall s.k. slashers där en psykopatisk mördare går bärsärk mot kåta och moraliskt tveksamma ungdomar.

Nu 40 år och 9 uppföljare senare (om man räknar med Rob Zombies två, pretentiösa och urusla Halloween-filmer) så har äntligen både Michael Myers och Laurie Strode ( Jamie Lee Curtis) fått upprättelse i denna första film om Michael Myers sedan just Rob Zombies Halloween II (2009).
Många med mig trodde nog att franchisen som hade sitt ursprung med barnvaktsmorden i staden Haddonfield var död och begraven när rykten började spridas om en ny Halloween-film.

Och när det blev mer än rykten och Jamie Lee Curtis blev klar och att regissören och manusförfattaren David Gordon Green meddelade att nya filmen skulle strunta i de andra uppföljarna med allt vad det innebar började det vattnas rejält i munnen hos alla skräckfantaster.

Och visst blev det bra!
Bara förtexterna som påminner om originalets inledning får gåshuden att vakna till. Och Carpenters uppdaterade soundtrack (tillsammans med sin son Cody) sätter stämningen direkt!

Och vad Gordon Green har gjort är att både lyckas hylla originalet med flera snygga blinkningar åt den och samtidigt göra en stabil och så pass nära originalet-äkta reboot/ uppföljare som det är möjligt!

Tycker man märker att Gordon Green, som mest utmärkt sig som regissör till komedier inom tv och film, är ett stort fan av skräckfilm i allmänhet och Halloween av John Carpenter i synnerhet.
Särskilt märks det i sättet Green har gått till väga. Precis som sin föregångare Carpenter lägger han mer krut på att långsamt bygga upp en krypande stämning och vågar vila i berättelsen. Han har inte intresse av att trycka in så många hoppa-till- scener och så mycket blod och skrik som möjligt.

Och Gordon Green har fattat det som Rob Zombie inte gjorde, dvs att Michael Myers inte är något annat än ondskan personifierad (något som redan dr Loomis, spelad av Donald Pleasance i originalet, visste). Och att han dödar allt i sin väg för att nå fram till Laurie Strode, den enda som överlevde hans attacker för 40 år sedan.

Och efter att ha suttit inspärrad i lika många år utan att ha yttrat ett ord så lyckas han fly. Och alla lik pekar på att han är på väg till Haddonfield. Där Laurie Strode har bott kvar ändå sedan den traumatiska upplevelsen natten hon satt barnvakt och fem människor fick sätta livet till.

Jamie Lee och regissör David Gordon Green 

Idag är Laurie mormor och har dålig kontakt med sin dotter Karen (Judy Greer) men bra relation till barnbarnet Allyson ( Andi Matichak). Traumat från 40 år sedan har präglat hennes liv och gjort henne till en "survivalist", dvs hon byggde en inbrottssäker källare och lärde sig skjuta och försvara sig, och drog även in dottern i detta vilket sen skapade en konflikt mellan dem som barnbarnet hamnar mitt i.

Laurie är övertygad om att dagen kommer när Michael lyckas rymma och tar sikte mot Haddonfield. Och hon vill det också. Som hon säger till Myers nya doktor, Dr Sartain (Haluk Bilginer) och sheriffen (Will Patton) - "Jag drömmer att han ska lyckas rymma, så att jag kan döda honom."

Men få tror henne, allra minst dottern och hennes man (Toby Huss) och med Halloween på väg så vill ingen lyssna på en "galen" kvinna som tror att en mördare som började i staden för 40 år sedan ska slå till igen.
Men...guess what?

Halloween är inte utan svagheter, ramen för vad som ska ingå i en slasher-skräckis är ganska intakt. Du har ungdomar som festar och gör dumma saker och myndighetspersoner som gör dumma saker osv. Men David Gordon Green har lyckats göra en stabil och bitvis mycket brutal skräckfilm som innehåller lite humor och distans samtidigt som den hela tiden betonar att detta är en riktig skräckfilm som inte ser mellan fingrarna.

Som likt Michael Myers som obevekligt och utan nåd mördar sig fram till Laurie, vill Gordon Green verkligen försöka skrämma och skaka om publiken så mycket som det bara är möjligt.

Lyckas han? Frågar du en luttrad typ som undertecknad så ja, det gör han faktiskt. Åtminstone från och till. Och det är inte fy skam i en värld där skräckfilmer mer sällan än ofta skrämmer en på djupet. Men dagens yngre publik som inte har samma relation till originalet och som nog vill ha mer "jump scares" och ett högre tempo kan nog bli lite besvikna.

Dessutom kan många nog uppleva mormor-mor-dotter dramat som lite segt och det underliggande temat om hur ett våldstrauma kan förändra människors liv som "onödig utfyllnad".

Men, hur som helst, jag hade höga förväntningar på den här filmen och blev inte besviken. Halloween är en grym skräckis och Jamie Lee Curtis gör en bejublad comeback!


Sen vet jag inte hur jag ställer mig till eventuellt ytterligare en uppföljare...
För det vet man ju vid det här laget...ondskan har en förmåga att leva vidare...


GS.