Stockholm filmfestival 2018 närmar sig snart med stormsteg (7/11-18/11). Vi ser givetvis väldigt framemot filmfesten i huvudstaden. Äntligen! https://www.stockholmfilmfestival.se/sv
Vi noterar och jublar när vi ser årets nominerade till priset av Stockholm Rising star. Två av årets nominerade skådespelare är Zahraa Aldoujaili och Zara Aliadotter. Båda spelar huvudrollerna i Gabriella Pichlers utmärkta film Amatörerna.

Det är faktiskt en strålande film som visar vägen för svensk film och dess framtid. Gabriella Pichler har gjort en mer optimistisk och faktiskt mer unik film än debuten Äta, sova och dö (2012). I Amatörerna stöter vi på en klarsynt och problematisk landsbygdsromantik.

Vems bild är den rätta av orten/staden du lever i? blir en av frågorna i Pichler /Jonas Hassem Kemiris välskrivna manus. Det blir en vass och kaxig samtidsskildring om integration, demokrati och inte minst mobilens makt. Tänker lite på Slas Vem älskar Yngre Frej och även den brittiska filmen Local Hero.

Men Pichler gör film på eget sätt. Hon har verkligen en unik blick och gör film som ingen annan. Det är inspirerande, lärorikt, medryckande, gripande och mycket underhållande. Amatörerna är smart och förtjänar stor publik. Men här finns också viktigast av allt - stort hjärta....
Amatörerna liksom Tårtgeneralen utspelar sig i en mindre svensk stad , där imagen av den blir avgörande. I Lafors av alla ställen vill en tysk lågpriskedja investera med tusentals jobb i form av ett större varuhus. Politikerna jublar. Innevånarna är försiktigt hoppfulla.  Men det finns en hake. Lafors är inte ensam kandidat till att få jobben. Tyskarna kan lika gärna investera i Alingsås. Den glade och okonventionella lokalpolitikern Musse (Fredrik Dahl, förträfflig debut!) uppmanar därför skolelever att engagera sig. Han vill att eleverna ska göra sin film om Lafors. En film som de sedan kan visa för tyskarna och få dem övertygade om att Lafors är värt att investera i.

Två tjejer blir ovanligt engagerade och har slut att filma med sina mobiler. De brinner verkligen för projektet och blir besvikna och arga , när deras film inte duger. De får se en Stockholmare , en dokumentärfilmare anlitas av kommunen. Hans bild/blick är tydligen den som ska göra Lafors rättvisa... Men kan han verkligen göra det? Vad vet han om att leva i Lafors? Har han någonsin ätit en Ravellikaka? Eller kan han ens formulera något poetiskt om fontänen i stan?
 TA