Historien om inspelningen av Basic instinct (1992) hör inte till det vanliga. Sällan har väl en filminspelning varit så bespottad från politiskt håll. Filmen må vara en fascinerande thriller men frågan är om inte dess produktionshistoria smäller en aning högre. I en biografi om holländske regissören Paul Verhoeven (2005) med samma namn, skriven av Douglas Keesey och Paul Duncan och i en artikel av Neil Kulkarni (2002) för tidningen Uncut får läsaren inblick i en minst sagt stormig filminspelning.

Året är 1992. Paul Verhoeven arbetar med sin tredje amerikanska film, Basic instinct. Det uppstår kalabalik i USA.

I synnerhet i politiska grupper på vänster kanten (s. 130 Paul Verhoeven, 2005, Taschen förlag, Douglas Keesey/Paul Duncan). Filmens portätt av lesbiska kvinnor uppfattas som homofobiska.

Gay aktivister stör filminspelningen med färgbomber, visselpipor och uppmanar bilförare att tuta. (s.69, Neil Kulkarni, Uncut, Take 59, April 2002).

Ett domstolsbeslut ger regissören Paul Verhoeven ett visst överläge. Demonstranterna måste hålla sig på ett visst avstånd ifrån filminspelningen. Men några enstaka individer bryter mot förbudet och arresteras.

Verhoeven och manusförfattaren Joe Ezsterhas möter slutligen representanter från GLAAD (the Gay and Lesbian Alliance Against Defamation). Dem kräver genast förändringar av filmens manus, annars tänker de inte tillåta att filmen spelas in i San Fransisco. Ett av kraven är att polisen Nick Curran (Michael Douglas) byts ut mot en kvinnlig polis spelad av Kathleen Turner (s. 130 Paul Verhoeven, 2005, Douglas Keesey/Paul Duncan).

Ezsterhas sympatiserar med protesterna. Kritiken har öppnat ögonen på honom. Nu ser han alla stereotyper i sitt eget manus. Han går visserligen inte med på demonstranternas drastiska åtgärder. Men Ezsterhas ändrar på vissa saker.

Bland annat görs ett tillägg i förtexterna till filmen som lyder: ”den här filmen som ni ser är bara fiktion”.

Regissören Paul Verhoeven vägrar ge efter.

Protesterna fortsätter utanför biografer. Aktivister försöker förhindra folk från att se filmen. Skyltar höjs i luften med budskap som riskerar att förstöra filmens ”hemlighet”.

Joe Ezsterhas ser senare den kompletta filmen. Han medger att Verhoeven gjorde rätt som inte gjorde några förändringar alls i filmens manus.

Det bråkades även en del inom filmteamet och långt efter inspelningen. I efterhand har både Sharon Stone och Verhoeven helt olika meningar om hur filmens notoriska scen uppkom. Ni vet den där scenen då den mordmisstänkte deckarförfattaren Catherine Tremell (Stone) förhörs av poliser, och hon trotsar rökförbudet och visar underlivet.

Enligt Stone manipulerades hon av Verhoeven. Han sa aldrig till henne att de skulle använda tagningar av hennes intima delar i filmen.

Verhoeven försvarar sig. Det är lögn, säger han. Hon visste var vi hade placerat kamerorna (s.127 Keesey/Duncan).

Basic instinct kostade 49 miljoner dollar. Filmen drog in 118 miljoner dollar i USA och 353 miljoner dollar runt i världen (s.130 Keesey/Duncan).
TA