Jag kan inte stå emot senaste numret av filmtidningen Empire. Det är mycket superhjältar, vilket höjer föga ögonbryn. Däremot bilderna från inspelningen av Steven Spielbergs Jaws (1977)!

Det är enligt mig världens otäckaste film. I huvudet ekar John Williams skrämmande musik, det gör inte min simtur i vattnet så här års särskilt långvarig.

Scenen i början av filmen är fysiskt smärtsam. Det första offret : En ung tös. Timmen är sen. Hon lämnar strandfesten med kvällens flirt. Vattnet blänker förföriskt emot dem. Han verkar trött och ligger kvar i sanden, hon klär av sig, hoppar i vattnet. Och bara några simtag från Döden.

Spielbergs berättande är mästerligt. Långt före kan vi förutsäga vad som kommer hända. Långt före vet vi hur det kommer sluta för flickan. Och det värsta av allt, vi kan ingenting göra...

Kameror under vattnet som filmar flickan utifrån Hajens perspektiv. Ja, det är bara ruskigt att tänka på bilderna eller scenerna från filmen.

I boken Jaws: Memories from Martha´s vineyard skriven Matt Taylor presenteras flera tidigare outgivna bilder från filminspelningen av Jaws. Ett urval av bilderna visas i tidningen Empire och är klart värdefulla i studiesyfte.

Höjdpunkten är en bild på en liggandes Robert Shaw i fiskebåten. Kläderna är genomblöta. Det förekommer honom inte. Han ligger med händerna bakom ryggen. Bredvid honom stirrar odjuret mot honom. Hajen som fick namnet Bruce efter Spielbergs advokat Bruce Ramer (Empire september 2011, Eternally Jaws, page 127) Munnen är öppen, blod rinner runt käkarna och ögonen ofrånkomligt livlösa.

Inspelningen är mytomspunnen och sägs ha varit milt sagt, krävande. Stundtals skall dem mekaniska haj-modellerna inte fungerat, alltid. Bilden på Robert Shaw visar kanske just en av dessa ögonblick. I väntan på teknikens under. TA