lördag 15 september 2012
PALME
Dokumentär av Kristina Lindström och Maud Nycander.
Speltid: 1 tim 43 min
Betyg: AT AT AT AT AT
Vi har väntat på den här filmen länge länge.
Men den som väntar på något gott - väntar aldrig för länge.
Det mesta har sagts om filmen redan. Och det är väl bara ställa sig i den redan stora hyllningskören:
Palme är en mycket välgjord dokumentär. Den är skickligt berättad och balanserad (även om jag gärna hade sett lite mer fokus på hur Palme kommer in i S-rörelsen och hur han blir upptäckt av Erlander tex)
För egen del är jag mest gripen av de unga åren (Erlanders påläggskalv, reformerna, kårockupationen osv) och hans omvandling från överklass pojk till övertygad socialist (tiden i USA). Den senare delen då Palme är matt och trött som S-ledare/statsminister blir även här en smula baktungt (känns så även i biografierna/böckerna om Palme). Men det handlar mer om mig än själva berättelsen.
Maud Nycander (erfaren fotograf och dokumentärfilmare/producent) och Kristina Lindström (författare/journalist) lyckas med hjälp av flera utmärkta intervjuer teckna en livfull och komplex bild av en sällan skådad karismatisk politiker varken före eller efter. Vi får ta del av människan Palme, tänkaren, politikern, motståndaren, tävlingsmänniskan, kämpen, pappan, vännen, maken, retorikern mfl. Kärt barn har ju många namn som det så fint heter...
Det är också ytterst en imponerande film som går ihop. Och i synnerhet med tanke på allt material som Nycander/Lindström haft tillgång till..
Super 8 filmer från familjen Palmes privata akriv, bilder och klipp från SVT m.m.
Du kommer tämligen enkelt in i historien om Palme, oavsett ålder, referensramar och kunskaper. Det är enkelt språk och filmen börjar kort om mordet och övergår till en mer kronologisk sammanfattning av honom. Faderlös växer Palme upp i Östermalm, i en av stadens mäktigaste familjer , tungviktare inom dåtidens näringsliv. Han skickas iväg till Sigtuna läroverk, slarvig med klädseln, utstakad tävlingsmänniska, men betydligt yngre jämfört med de övriga pojkarna och utsättes för trakasserier. Han tar studenten, och fortsätter vandra i en av släktens traditioner, i form av juridiska studier. Detta leder honom till Amerika.
I USA anses han av flera universitetslärare vara en stor begåvning. Efter studierna beger han sig på kringresa i landet. Han liftar och ser och lär känna landet på nära håll. Han upplever fattigdomen och orättvisor. Med dessa erfarenheter med i bagaget återvänder han till Sverige igen - som en ny människa.
Hans politiska gärning präglades av kamp mot rasism, diktaturer, våldsförtryck och kamp för demokrati.
Filmen väjer inte för att visa upp Palmes utveckling och hans brister. Han kommer med tiden att ställa till det för både sig själv och partiet. Skandalerna som drabbar hans parti i samband med Geijer-affären och IB-affären är svårläkta. Och 80-talet efter en tid i oppostion och med nyliberaliska vindar runt sig så reser sig han igen och blir åter statsminister. Men han är matt och trött nu. Det är svårare att förvalta makt än att erövra makt.
Palmes liv har mycket nyanser och förhållanden som gör sig lämpliga för film. Hans "klassresa", hans kontakter med kultureliten, hans starka USA-kritik och engagemang för Afrika t ex.
Det här är inte bara en film om en stark ledare , utan en film om Sverige och dess samtidshistoria och efterkrigshistoria. Ett utmärkt läromedel för högstadiets eller gymnasiet historietimmar. Här finns ju bitar av gårdagen (välfärdssamhället, utbyggnaden av Folkhemmet) och vår nutid: Nedskärningar, politikens alltmera beroende av media, VI har övergått till JAG, solidaritet har fått lämna plats åt valfrihet, politikerhat/förakt, osv.
Vemodet kommer till mig när jag ser filmen och tänker på dagens Sverige. Var finns en ledare som Palme idag? Och vilka tog efter honom? Och vad hände med Sverige och socialdemokratin? Vad hände med politiken och visionerna?
TA
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar