SYSTER (Lénfant dén haut) schweizisk.-franskt drama

Regi: Ursula Meier

Medverkande: Lea Seydoux, Kacey Mottet Klein, Martin Compston och Gillian Anderson.

Speltid: 97 min

Betyg : AT AT AT

Premiär 18 januari 2013

Bortom resekatalogernas skidbackar och alptoppar, finner vi i Ursula Meiers film, Syster, ett annat Schweiz, ett Schweiz vi sällan får se. Det är betonghöghus, grått och ekande tomt. Här kretsar livet kring en enda sak – överleva dagen. Pojken Simon (Kacey Mottet Klein)  stjäl skidor och annat som kan generera mat och pengar. Han gör allt för att hålla ihop sin enda familj – sin stora syster Louise (Lea Seydoux) …

 Filmen Syster tävlar i årets Sthlm filmfestival. Tidigare i år vann den ärorika Silverbjörnen i Berlin.  Det är Schweiz-fransk födde Ursula Meiers andra film. När filmen visades på Sthlm filmfestival (10/11) var regissören på plats i biosalongen.

Jag gillar filmen. Vad är filmens budskap?

-          Överlevnad. I det här fallet en liten pojkes överlevnad och sätt att finna och skapa kärlek.

 Idén till filmen grundar sig på ett barndomsminne. Meier åkte skidor som barn och en dag i skidgruppen fick hon se en pojke i sin egen ålder. Hon fick höra att han inte var som andra barn. Han var en tjuv.

 Meier säger sig gilla att vara mittemellan saker och ting. Hon beskriver Syster som en film som börjar som en ”socialfilm” men övergår sedan till en fabel eller saga. Hon är intresserad av Simons situation mellan vuxen och barndoms värld, mellan turiststråken och Rolex-klockorna och gråa ödsliga lägenhetsområdet.

                                                                   

Visst har vi sett detta förut. Andrea Arnold, Ken Loach, Bröderna Dardennes filmer och även svenska Sebbe som kom härom året har en del gemensamt med den här filmen. Den brutala klass skildringen, om än inte helt utan hopp eller värme. Och filmens ovilja att vara till lags, den värjer inte för diskbänksrealism eller några enkla slut eller lösningar. Människor är som människor. Ensamma. Hungriga och desperata och egoistiska. Och vad händer med människor, familjemedlemmar, när vardagen bara kretsar kring överlevnad och pengar är allt?  

                Visst har vi sett detta förut, men det är osäkert om vi sett en lika självklar huvudrollsinnehavare som Kacey Mottet Klein. Han är fenomenal som pojken Simon. Det är främst hans film.  Det är rörande att se honom, pojken som aldrig får vara eller känna sig som ett barn. Pojken som söker förgäves efter en modersgestalt. Det tuffa livet har gjort honom lillgammal, street wise och välorganiserad affärsman. När han inte är i skidbackarna och restaurangernas klädrum dricker han öl hemma i lägenheten och går runt i vit undertröja.

Självklart några ord om filmens roligaste överraskning, Gillian Anderson (Arkiv X) dyker upp i en liten biroll. Ursula Meier berättar för publiken på Sture att hon ville ha med en stjärna i filmen. Gärna en utländsk/engelskspråkig sådan. Det blev en gammal tv-stjärna.  Meier om Gillian Anderson:

-          Hon är fantastisk. Det är synd att hon inte gör mer film. Det borde hon göra.

 Meier önskade att Gillian Anderson skulle få publiken att fundera en stund. Få oss att tänka; vem är hon? Jag känner ju igen henne, men från vad? Och så blev det. Jag funderade några varv innan jag förstod, det är ju agent Scully. Lika vacker nu som då. TA