Vykort från Drömfabriken

I självbiografin Hollywood Animal (2005 Arrow books) tecknar manusförfattaren Joe Eszterhas sin historia. En historia om hur han, en andra generationens ungersk invandrare blir framgångsrik journalist på tidningen Rolling stone och sedan förmögen manusförfattare i Drömfabriken.

Flera av stjärnorna som han möter och jobbar med (Stallone, Stone, Bruce Willis, Tom Berenger m fl) framstår som självupptagna divor. Det är en ytlig värld, och där bara pengar, pengar och återigen pengar räknas. Eszterhas upphör aldrig att fascinera av flera olika skäl. Han är en av få manusförfattare som fått rekordsummor för sina historier ( 3 miljoner dollar för Basic instinct). Med kalkonfilmen Showgirls (1996) grävde han nästan sin egen grav som manusförfattare.

Boken är över 700 sidor och i mina ögon alldeles för lång.  Han har lagt alldeles för mycket fokus på privata ting; äktenskap och familj. I några avseenden är det dock intressant. I synnerhet när verkligheten kom i kapp fiktionen. Eszterhas skrev manus till Music box (1989) som handlar om en ungersk man (Armin Mueller Stahl) som utvandrar till Amerika. Han skaffar familj och etablerar sig i det nya landet. Han fostrar upp sina barn till framgångsrika amerikanska medborgare. Långt senare anklagas han för krigsförbrytelser och hans dotter (Jessica Lange) blir hans juridiska försvarare. Detta händer även Eszterhas. Hans pappa blir efter filmen Music box anklagad och ställd inför rätta (för ha genom böcker spridit anti-semitisk propaganda i hemlandet Ungern under kriget) (s.481-482).

Paul Verhoeven

Milos Forman skulle först regissera Basic instinct men filmbolaget valde istället Paul Verhoeven (s.293). Han får en inte alltför sympatisk presentation i boken Hollywood animal. Enligt Eszterhas är han ett kontrollfreak. Och "han talar som en nazist" (s.300): "i am the director, ja?" (s.294)  . Bråk uppstår ganska fort inför förberedelserna av inspelningen av Basic instinct. Verhoeven har synpunkter på manus och kräver ändringar (s.294). Eszterhas vägrar. Gayrörelser upprörs av hur lesbiska skildras i filmen , Verhoeven utesluter helt en dialog med demonstranterna. Eszterhas däremot tar diskussionen.  Han lyssnar på kritiken från gay och homosexuella aktivister. Och slutligen gör han ändringar i manus efter deras önskemål ( te x tas ordet "dykes" bort helt ur dialogen (s.303).

Don Simpson

Eszterhas berättar väldigt lite om hur han får inspiration till sina filmmanus. Det är en svaghet i boken tycker jag. Man blir också lite trött på honom som människa - han känns ganska torftig och som också titeln syftar på Hollywood animal - ett pengar girigt och star strucked djur formad av industrin och människor som omger honom. Egocenrisk, uppblåst och trångsynt. Det är mycket kvinnor i hans liv och hans vänner Don Simpson och Robert Evans pumpar igång ett machoideal, där rivaliteten aldrig vilar om vem som är den stora kvinnotjusaren. Det nästan outtalat tävlas mellan dem om vem som går till sängs med flest fotomodeller och skådespelerskor.

F.I.S.T (1978) är en politisk film om hamnarbetares kamp mot sin arbetsgivares orimliga krav. Det är Eszterhas första manus. Robert De Niro är påtänkt huvudrollen som Johnny Kovak. Men han tvekar länge. När han väl hör av sig och är intresserad, då är det för sent. Filmbolaget United Artists och regissören Norman Jewison har valt Sylvester Stallone. På den här tiden är Stallone den hetaste manliga filmstjärnan, särskilt efter succén med Rocky (1976). (s.86-87)

Kapitel 3 heter I killed Rocky Balboa och är bokens stora stund. Eszterhas hamnar nämligen i konflikt med "Sly".
Stallone gör press och ljuger om att han har skrivit filmens manus. Eszterhas blir rasande (s.88-89).

Alla inklusive Eszterhas pappa tror att det är Stallone som är filmens upphovsman. Sly kräver också att hans namn skall stå i filmens förtexter för manus. Detta får han också delvis igenom.

Stallone har också synpunkter på slutet. Eszterhas vill att "hjälten" Kovak i F.I.S.T skall dö. Stallone tycker det är uppåt väggarna. "Im Rocky Balboa, he cant die" säger han. Eszterhas försöker förklara för "italian stallion" att F.I.S.T är en annan typ av film än Rocky, ingen actionfilm, mer av en grekisk tragedi. Men det går föga fram till mottagaren.

Filminspelningen inleds och när det är dags för att filma slutscenerna då vägrar Stallone jobba. Han överväger att hoppa inspelningen om man inte gör något åt slutet. Stallone får inget gehör. Och han säger att han inte kan jobba mer. Han har ont i nacken. Läkare tillkallas till inspelningsteamet och undersökningen visar att Stallone är frisk. Slutet genomförs. Det görs en enda tagning och Stallones Kovak dör som det var tänkt (s.90).

Här skulle historien kunna vara slut och alla skulle kunna vara nöjda. Konflikten mellan Eszterhas och Stallone blir dock mer invecklad. Filmen floppar. Vad händer?

Stallone går ut i medierna och erkänner att han ljugit. Eszterhas blir först hoppfull om en ursäkt. Han får sedan veta att "pudeln" i medierna handlade om något annat. Det handlade aldrig om någon offentlig ursäkt eller samvetskval. Eftersom filmen misslyckades ville Stallone skylla på manuset. Därför ville han ta avstånd från manus och på så sätt skydda sitt eget namn och varumärke (s.100-101).

Sharon Stone och Eszterhas finner varandra. De blir goda vänner och har något av en smärre romans. Stone är tacksam för rollen som Catherine Tramell  i Basic instinct. "Du skapade mig" får han höra henne säga åtskilliga gånger (s.331). "Men allt detta skulle ha hänt mig när jag var 20 och inte när jag snart är 40", varför skrev du inte manus till Basic instinct för 20 år sedan? frågar hon honom i limon som de åker runt i. De är förlorade i framgången, i festen, i sig själva och röker joint efter joint. De stannar bilen utanför en skivbutik. De handlar upp sig på flera James Brown skivor. Och festar vidare... (s.332) 

Stone är enligt Eszterhas en smart, rolig och vacker diva, hon skall ha hatat Michael Douglas, Paul Verhoeven och Philip Noyce (Sliver-regissören). "Förhörsscenen" i Basic instinct som går till filmhistorien får hon brottas med i under en hel karriär. Scenen som filmen är mest ihågkommen för, är ironiskt inte med i Joe Eszterhas manus utan påkommet av Verhoeven (s.35). Stone försöker sedan gör allt för att bli kvitt den scenen. Hon fick rollen i Basic instinct efter en lyckad provfilmning. Flera mer kända skådespelskor hade antingen tackat nej (Lena Olin) eller inte gjort någon övertygad audition;  Mariel Hemingway och  Kelly McGillis (s296).

Jane Fonda var tänkt att få huvudrollen i Jagged edge/Kniven är enda vittnet (1985) (s.178) men rollen går till den då okände Glenn Close. Den castingansvarige Marty Ransohoff tvivlar över valet av Close. Would you like to fuck her? frågar han Eszerhas som är tyst i sammanhanget. Ransohoff fortsätter: I wouldn´t like to fuck her! (s.190). Inspelningen präglas av bråk i synnerhet mellan Close och antagonisten Ransohoff. Men Close får upprättelse. Liksom Eszterhas , som fått kämpa även denna gång för filmens slut.  

Filmen blir oväntat en succé. Publiken hyllar filmen under en festivalvisning. Vid eftertexterna frågar Eszterhas Close om vad hon tycker. Hon svarar: - My ass was too big (s.196).

En knivsäljare stämmer i Michigan stämmer filmen på pengar. Filmen Jagged edge, visar sig också vara namnet på en knivsäljarens butik. (s.197) 
TA