Framtiden är Ninas

Ännu en söndag. Ännu en Wallander film på TV. Skulden (2010). Det är välgjort och det är habila (inte minst Krister Henriksson) skådisar. Trots 60 miljoner reklamavbrott har jag svårt att slita mig ifrån filmen. Ystadspolisens jakt efter försvunne pojken Albin engagerar. Men det stora för kvällen är en detalj i sammanhanget. En av kommissarie Kurt Wallanders medarbetare, Isabelle spelad av Nina Zanjani, känner jag igen. Jag känner inte igen karaktären. Hon är ung polis som verkar ambitiös och pålitlig. Hon knackar dörr tillsammans med jämnåriga Pontus (spelad av Sverrir Gudnason från tv-serien Upp till kamp). Eller känner jag igen henne från förr?

När filmens upplösning närmar sig slår det mig hur allt ligger till. Inte intrigen, utan Nina Zanjanis historia. Zanjani spelade ju rebellisk student på polishögskolan i Helena Bergströms regidebut Se upp för dårarna (2007). Det känns därför logiskt och kul att se henne några år senare, ärrad, kanske bränd, kanske mer cynisk. Kanske nyskild. Jag vet inte. I alla fall verkar det ha gått hyggligt, den forne arga polisstudenten jobbar numera tryggt och säkert med en av landets mest uppskattade poliser. Sedan att hon hette Yasmin i Helena Bergströms filmen, det bryr jag mig inte om. 

I framtiden borde hon ha egen film-serie.  Kanske handlar säsong 1 om när hon avancerar och tar över Wallanders tjänst i Ystad. I säsong 3  väljer hon att flytta hem till Stockholm igen. Tämligen omgående går det upp för henne att Stockholm brinner mer nu än när hon lämnade staden i ungdomsåren. Hon ser än mer ökade klyftor, polishat, nedskärningar, missnöje och vrede i stadens utkanter. Och hon möter bekanta ansikten som blivit tungt kriminella. TA