Sällan har väl en skräckthriller hajpats så pass mycket som "Get Out". Jordan Peele's hyllade film om en ung svart man som äntligen ska få träffa sin vita flickväns föräldrar ute på deras avskilda landställe, är kanske årets film redan nu om man ska tro kritiker världen över, men även biobesökare som tagit den till sina hjärtan. Det är ju en oerhört smart film, om inget annat, där Peele verkligen vrider och vänder på rasistfrågan och både ställer frågor och utmanar och provocerar - men samtidigt gör det mycket, mycket underhållande - och, faktiskt, roligt!
Kanske är det Peeles bakgrund som komiker (han är ena halvan av komikerduon Key and Peele) som skapar denna dynamik där skräck, skratt och många bottnar ryms.
Tonen sätts redan i inledningen, när en svart man ensam i ett idylliskt område går och pratar i mobilen och man märker att han är rädd. Tänk dig en vit man som ensam knallar omkring i förortsområde där det bor mest svarta och en bil börjar följa honom. Men här gäller det omvända alltså.
Och den idyll som paret Chris och Rose visar upp i början och som sen också fortsätter när de träffar hennes föräldrar, som verkar vara supertrevliga och tar emot Chris med öppna armar, den börjar naggas i kanten ganska snart...för att sen förvandlas till en mardröm.
"Get Out" är en mästerlig liten pärla som på ett bade underhållande och mycket smart sätt visar på den vardagsrasism som finns överallt. Och, inte minst känner man sig själv lite träffad eller åtminstone får filmen en att tänka om man själv är helt befriad från den vardagliga, subtila rasismen som blivit så utbredd i vårt samhälle.
"Jag skulle röstat på Obama en tredje gång om det hade varit möjligt" sager Rose pappa när han skakar hand med Chris vid första motet.
Möjligtvis saggar den något på slutet i en ganska så typisk amerikansk final då allt liksom ska balla ur, men det är en marginell anmärkning i en annars helt fenomenal, välspelad, smart, flerbottnad och superspännande skräckthriller.
GS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar