Twin Peaks - the return, har nu hunnit fram till avsnitt 5 av 18 som, förutom de 4 första som strömmades på en gång, läggs ut en gång i veckan på måndagar. Serien, som är den tredje säsongen och den första på 27 år, kommer alltså hålla på tills sent i höst.
Hur är de nya avsnitten då? Ja, för en som var med när det begav sig och bevittnade tv-historia så var förstås skepsisen stor men samtidigt kunde man inte låta bli att dras med i hajpen. Men det har tagit tid för serien att bli av. De första tecknen på att David Lynch och Mark Frost ville återbesöka Twin Peaks kom redan 2014. Men sen blev det tyst och rapporter om att Lynch hoppade av för att han inte fick göra som han ville.
Men nu är den här och bara det att Lynch, till skillnad från de första säsongerna, regisserat alla avsnitt och att i stort sett alla som var med i starten skulle återkomma var uppgifter som fick det att vattnas i munnen på alla fans. Plus utlovade gästinhopp av mer eller mindre kända skådisar.
Och hur blev resultatet då, 27 år efter säsong 2 slutade med att agent Cooper togs över av Bob och 25 sedan biofilmen Twin Peaks- Fire walk with me?
Ja, det man lugnt kan konstatera är att Lynch aldrig känt sig färdig med serien. Han var aldrig nöjd med hur den slutade och det intrycket tror jag de flesta som slavist följde serien kunde hålla med om.
Och precis som vanligt med Lynch gör han aldrig det förväntade. Vad nu det kan ha varit men jag tänkte att det nog kunde bli flopp, lika mycket som flipp.
Redan tidigt i avsnitt ett kände jag att det lutade rätt mycket åt flipp-hållet. Även om mycket har hänt sedan 1990 då TP var nydanande och stilbildande så har serien och Lynch åkts ifrån å det grövsta. Men nu är det som om Lynch och Frost hade bestämt sig för att visa vart skåpet ska stå. Förvirringen är stor i de första avsnitten men lika stor är lyckan över att ingen kan skapa en sådan stämning och täthet som Lynch. Och konstnären Lynch lyser igenom otroligt mycket här. Det är förvirrat, förunderligt, galet, skruvat och sjukt snyggt. Och bitvis så där skruvat roligt som bara Lynch kan göra det.
Kyle Mclachlan gör minst tre roller och är otroligt bra och dessutom otroligt rolig i en av dem...
När vi i första avsnittet, direkt i början, hamnar i New York, i en mystisk byggnad där en ensam man sitter i en stor, öde lokal och stirrar på en gigantisk svart box, då känner man igen Lynch. Och att man saknat honom. Kanske håller hans filmer inte längre, en del i varje fall, men när han nu gör tv igen (han har inte regisserat en film sedan Inland Empire, 2006) så känns det så självklart och inte minst som att han har haft kul. Väldigt kul.
Utan att spoila så måste jag bara nämna att scenerna med Cooper (?) i Las Vegas är briljanta och hysteriskt komiska.
Det här blev längre än jag hade tänkt men efter 5 avsnitt av nya Twin Peaks så är all skepsis och alla funderingar på hur det skulle bli, bortblåsta.
Sen att man inte fattar ett jota...det spelar liksom ingen roll. Frågan är ju om det verkligen finns något att fatta? Hur som helst så kommer jag slaviskt fortsätta hänga med på den här trippen ut i det okända.
Och kaffet? Nja, inte är det "damn good coffee". Ännu.
GS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar