ÅRETS FILMER 2017, enligt Göran
1. BLADE RUNNER 2049
Det kom mycket bra film under 2017 men när en uppföljare till världens kanske mest hyllade science-fiction-film (och denna recensents absoluta favoritfilm) äntligen dyker upp och bevittnas med både viss tvekan, rädsla och enorma förväntningar, och sen inte bara krossar farhågorna och uppfyller förväntningarna, utan dessutom matchar originalet och nästan överträffar detta, så mosas allt annat motstånd på repertoaren också.
2. LA LA LAND
Skamlöst underhållande och makalöst utförd musikal som både hyllar och förnyar de klassiska filmerna i genren, som t ex Singin' in the rain och An American in Paris. Otroligt bra kemi mellan de nästan löjligt multi-talangfulla Ryan Gosling och Emma Stone. Den sistnämnda belönades helt korrekt med en huvudrolls-Oscar.
3. STAR WARS THE LAST JEDI
Den åttonde filmen i den 40års jubilerande rymdsagan är en ren fröjd att se. Så här stark och äkta Star Wars har vi inte bevittnat sedan de klassiska filmerna från sagans början. Den bästa i serien sedan Rymdimperiet slår tillbaka från 1980.
4. DUNKIRK
Christopher Nolan behärskar inte bara superhjältar och rymden (The Dark Knight- trilogin, Interstellar). Han är även mästerlig i det något mindre och mer realistiska formatet, här när det handlar om krigets fasor och de allierades stora nederlag med evakueringen från stränderna på Dunkirk i Frankrike. Storslagen och klaustrofobisk blockbuster som skakar om både fysiskt och psykiskt.
5. SAMEBLOD
Lågmält och anspråkslöst i sitt uttryck, men fruktansvärt starkt och välspelat drama om en skamfläck i den moderna svenska historien.
6. BABY DRIVER
Håll i hatten... eller ratten snarare! Årets mest svängigaste action-komedi som då den inte är originell på något vis, ändå inte liknar mycket annat. Actionscener utförda med en hjärnkirurgs precision, i samklang med ett grymt soundtrack och en hjärtknipande True Romance- liknande story i botten.
7. GET OUT
I chockvågen efter Trump som USA:s president, rullades denna makalösa mix av skräckfilm och satir ut över världens biografer och blev en jättesuccé. Mästerligt mångbottnad och tankeväckande rysare om vardagsrasismens olika ansikten.
8. THE KILLING OF A SACRED DEER
Den grekiske regissören Yorgos Lanthimos debuterade med mästerverket Dogtooth 2009 och har sedan fortsatt att lite grann ta över stafettpinnen från både Michael Haneke och David Lynch, med sina obehagliga, skruvade men också mycket roliga studier i mänskligt beteende. Colin Farrell och Nicole Kidman leder en mycket välspelande ensemble genom en mardröm färgad av de antika grekiska tragedierna.
Likt sin grekiske kollega, fortsätter Ruben Östlund fira nya självsäkra triumfer om mänskligt beteende med detta satiriska komedi-drama som utspelas i konstvärlden. Även om jag tyckte hans förra film, Turist, var bättre som film betraktat, är The Square tyngre och mer underhållande och innehåller åtminstone en scen, med Apmannen, som är något av det jobbigaste men samtidigt något av det mest briljanta man sett på länge. Provocerande, utmanande, roligt och ibland lite ojämnt och för mycket. Men hellre det än tvärtom.
10. PATERSON
Andra filmen för Adam Driver på denna lista (spelar Kylo Ren i Star Wars). Jim Jarmusch comeback är en klassisk Jarmusch, en fullständigt underbar och skönt tillbakalutad dramakomedi som lyckas beröra starkt utan att det egentligen händer något alls.
ÅRETS TV-SERIE & andra serier...
Man kan räkna upp ett gäng, som Stranger Things säsong två, The Handmaids Tale och Alias Grace, båda starka serier baserade på böcker av kanadensiska Margaret Atwood. Tyska serien Dark, som känns som en vuxnare och mer ambitiös Stranger Things och rojalistiska The Crown, vars säsong två startade nyligen på Netflix. Larry David, skaparen av Seinfeld, gjorde också comeback i år med den nionde säsongen av Simma lugnt, Larry eller Curb your enthusiasm som den ju heter i original. Helt fenomenalt roligt och bra.
Men, men... Årets tv-händelse är något som får nästan allt annat att blekna, faktiskt även på biofronten. David Lynch & Mark Frosts återkomst till tv-världen och till den lilla hålan vid namn Twin Peaks föregicks, precis som Blade Runner 2049, av en hel del skepsis och på sina håll även med en känsla av "Vem bryr sig...längre?".
Men David Lynch vore ju inte David Lynch om han inte struntade i alla förväntningar och skriverier och gjorde något totalt motsatt vad de flesta hade förväntat sig... å andra sidan var ju just förväntningarna av den sorten att man inte visste vad man kunde förvänta sig.... Det kunde ju bli både fågel, fisk men knappast något mittemellan...
Ändå var det just detta som Lynch åstadkom med Twin Peaks- The Return... Han och Mark Frost lyckades med konststycket att göra en 18 timmar lång serie... eller film, som ju Lynch själv menar att det är, och som många kritiker också tycker (brittiska Sight & Sound hade med tv-serien på listan över årets bästa filmer... på plats nummer ett!) på ett sätt som förvånade alla och som trots att man vet att Lynch alltid överraskar, inte bara överraskade utan fullkomligt knockade kritiker och Twin Peaks-fans världen över.
Lynch & Frost revolutionerade tv-serie-formatet när Twin Peaks visades första gången 1989. Frågan är om de nu inte åter har gjort något liknande?
Twin Peaks- The Return var på många sätt den största upplevelse jag varit med om i år, oavsett om jag suttit i biofåtöljen eller hemma i soffan.
Det kändes som om Lynch denna gång hade fått helt fria tyglar, och att han fullkomligt levde ut hela sitt konstnärsskap och att allt som legat i träda i hans genialiska hjärna under så många år vad gäller Twin Peaks och alla frågor och mysterier som väntat på svar, nu fick blomma ut och den frustande konstnärliga friheten och urkraften som Lynch burit på, hamnade i tv-burken under 18 mer eller mindre hypnotiska, majestätiska, förvirrande, magiska, komiska, skrämmande och genialiska timmar.
Räknar man in dokumentären om David Lynch (David Lynch: The Art Life) som också var mycket sevärd och som mest handlade om hans målande och inte så mycket om filmerna, så var 2017 året då David Lynch gjorde en storstilad och kunglig comeback. Och faktiskt, tillsammans då med Denis Villeneuve, som gav oss Blade Runner 2049, stod för de mest minnesvärda och starkaste intrycken på bio och tv under 2017!
Vill också nämna Netflix-producerade filmen Gerald's Game, baserad på en av de mindre kända Stephen King-romanerna med samma namn. Eftersom det mesta som filmats på skräckkungens böcker är mer eller mindre skräp (med några lysande undantag som The Shining, Jurtjyrkogården, Död Zon, Carrie & Stand By Me, Lida & Dolores Claiborne för att nämna de främsta) är det lika överraskande som kul att få bevittna en riktigt lyckad och välgjord filmatisering! Riktigt spännande och gripande, mycket tack vare en otroligt bra och kämpande Carla Gugino i huvudrollen.
ÅRETS HEDERSOMNÄMNANDE
Sir Roger Moore lämnade oss och filmvärlden blev ännu lite fattigare. Ännu lite mindre elegant, glamorös och brittiskt humoristisk. Känner mig tacksam, ödmjuk och privilegierad att ha fått möta, prata och skaka hand med denna brittiske legend vars höjda ögonbryn och ironiska leende saknade motstycke. En brittisk gentleman ut i fingerspetsarna, både på vita duken, på tv, och i verkliga livet.
Och den bästa James Bond enligt mig.
Gott nytt film & Tv-år!
önskar Göran.
ÅRETS FILMER 2017, enligt Thomas
1) LA LA LAND
Damien Chazelles musikal-film av både traditionellt och modernt snitt förändrade mitt liv! Jag glömmer den aldrig! Ryan Gosling och Emma Stone liksom förkroppsligade Dansen, Kärleken och Drömmarna i ett soligt men barskt Los Angeles. Ett mirakel.
2 MOONLIGHT
Regissören Barry Jenkins andra film blev Årets Oscarsvinnare. Filmen bjuder på tre skilda episoder ur en ung afroamerikansk mans liv och hårda uppväxt. Imponerande lågmäld, tänkvärd och djupt rörande berättelse om pojken Cherion som har oddsen emot sig.
3 SAMEBLOD
Gripande och fängslande film om ett av de mörkaste kapitlen i svensk nutid och samtidshistoria. Regissören Amanda Kernell ger oss en osminkad och mycket angelägen historielektion om 30-talets fruktansvärda rasbiologi och om förtrycket mot samerna.
4 THE SQUARE
Ruben Östlund förvånade alla och fick till och med Cannes juryn på fall. Det här skulle visa sig vara en unik film med komplext innehåll. Intelligent och originell satir över konstvärlden och samtiden. Obehaglig, rolig och väcker mer frågor än vad den ger svar.
Anette Bening gör ett fantastiskt porträtt av en ensamstående komplicerad mamma som försöker fostra upp sin tonårsson med hjälp av två yngre kvinnor (Elle Fanning och Greta Gerwig). Mike Mills film är lite lagom skruvad, politisk medveten men framförallt finstämd och uppriktig!
6 BORG
Tennisgiganterna Björn Borg och John McEnroe fick slutligen filmiskt liv i Ronnie Sandahl/Janus Metz lyckade film. Intensiv, tät och psykologisk spänning med fokus på rivaliteten mellan tennisstjärnorna och vägen mot Wimbledonfinalen.
Årets Oscarsvinnare i kategorin Bästa Utländska film kom från Iran och skakar om ordentligt. Det rör sig om en skickligt berättad dramathriller om hämndens blindhet. Moraliskt avancerad historia, men inte särskilt svårt att gilla eller uppskatta!
Utskällde filmmakaren Terrence Malick fortsätter göra filmer med närmast meditativ verkan. Hisnande vackert, poetiskt, undersökande och mystiskt. Unga som gamla Hollywoodstjärnor samsas med Iggy Pop, Lykke Li och Patti Smith om bildutrymme med filosofiska kärleksfunderingar.
Sällan brukar tv-serier överleva biofilmsformatet, Solsidan är dock ett undantag. Träffsäker skrattfest som inte gör fansen besvikna! På självaste julafton meddelar Alex (Felix Herngren) och Anna (Mia Skäringer) att de tänker skilja sig....
Sofia Coppolas stämningsfulla, feministiska och suggestiva remake på Clint Eastwood-filmen Korpral McB - anmäld saknad från 1971 vann Bästa regi-priset i Cannes. I övrigt väckte filmen debatt kring huruvida Sofia Coppola hade gjort rätt att undvika Slaveriet i berättelsen.
TV-händelser:
1 TOP OF THE LAKE - CHINA GIRL (SVT)
Andra säsongen av Jane Campions Top of the lake är oerhört spännande, dramatiskt och stundtals skrämmande. Bara vinjetten/förtexterna sätter tonen direkt.... David Dencik stjäl nästan hela showen , om det inte vore för en viss Game of Throne-stjärna, Gwendoline Christie! Lysande kriminalserie som inte bör missas!
Elegant och stilsäker svensk dramaserie som blivit en riktig publikframgång! Och konstigt vore det annars. Välskrivet manus om efterkrigstidens Sverige som både berättar om överklassen och de mindre privilegierad grupperna. Här ser vi inte minst hur kvinnorna kämpar mot stora orättvisor , vilka utspelar sig omkring restaurangen Djurgårdskällaren. Och visst känns det som att källarmästaren Gustaf Löwander (Mattias Nordkvist) kan vara den elakaste tv-serie-brodern sedan JR Ewing i Dallas (1978-1991)?
Väldigt drabbande, utelämnade och modig dokumentär om föräldrarna Hugo och Majas kamp för att få deras svårt sjuka son Roy att överleva. Man blir helt knäckt.
Gott nytt film och tv-år!,
önskar Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar