Gösta Ekman (1939-2017)

Ser ett minnesprogram tillägnad Gösta Ekman på SVT under juldagen. Det är mycket intressant och svepas iväg in i berättelsen om den folkkära aktören. Vi lär oss av programmet att han döptes efter sin farfar som var närmast ikonförklarad skådespelare i Sverige. Hans son, alltså, Gösta Ekmans pappa fick leva i skuggan av farfar och kände av trycket som "kändisbarn". Gösta Ekman , länge fick epitetet, den yngre, hängandes över sig. Han var nyfiken på "vad sin pappa höll på med", och hamnade successivt in i filmbranschen. Men inte på vilket sätt som helst. Han blev självaste Ingmar Bergmans regiassistent. De jobbade tillsammans med filmer som Ansiktet (1958) och Smultronstället (1957). Bergman lär ha myntat om honom: "Om  han (Gösta Ekman) inte blir skådespelare då är jag Karl den 12:e"....

Jag mötte Gösta Ekman en gång i tiden. Det var 90-tal, och jag mötte honom som hastigast och av ren slump vid Kungsträdgården, i Stockholm. Skådespelaren var troligtvis väg hem, och han bar Systemkassar. Det här var tiden då han var aktuell i Sjöwall/Wahlöö filmatiseringarna om polisen Martin Beck (som jag älskade). Tonåringen i mig gick fram till honom försiktigt. Vi skakade hand och jag berömde honom för filmerna. Han tackade uppriktigt och sken upp och verkade väldigt ödmjuk till sättet. Som vem som helst. Det fanns inga divalater eller liknade över honom.

I SVTs minnesprogram om honom talas det om hur han övergick från det politiska han gjorde med Hasse och Tage på 60 och 70-talet till 80-talets Jönsson-ligan-filmer. Dessa senare filmer var opolitiska och "bara roliga". Jag växte upp med dessa filmer och älskade varje film. Signaturmelodin är oförglömlig och Gösta Ekman firade komiska triumfer med Sickan, "hjärnan" eller "geniet" bakom "alla kriminella filmstötar". Filmerna var stora publikframgångar men hittade inte hem bland kritikerna, eller i "finrummen".

Gösta Ekman verkade också med tiden tröttna på karaktären Sickan och filmerna om Jönssonligan. Han lär ha sagt till motspelaren Ulf Brunnberg (Vanheden) "att fortsätter det så här, så kommer vi snart hamna på flingpaketen". Ekman sökte sig därför till mer allvarliga roller via teatern och även i filmens värld. Gösta Ekman var ett komiskt geni (Papphammar t ex) utan motstycke. Men som det även nämns i programmet om honom, så fanns det något vemodigt och sorgset i  honom. Dessa molltoner fick han uttrycka i t ex filmerna om Sjöwall/Wahlöös deckare Martin Beck. Och för mig är han lika mycket Martin Beck  som han är Sickan eller Papphammar....
TA