Brian Taylor är före detta marinsoldat, han deltar i ett filmprojekt, vilket innebär att hans arbetsdag filmas ständigt från morgon till kväll. Detta är inte uppskattat av alla hans kollegor. Han och partnern "Z" arbetar i Los Angeles. De får ofta larm om händelser i distrikt 3. Ett ökänt område kantat av droger och människohandel. Successivt dras poliserna in i ett svårmanövrerat krig med mexikanska drog och människosmugglare. De kriminella krafterna är starka. De unga poliserna varnas av kollegor att gå varsamt fram. Men kan de verkligen hålla tillbaka sina impulser?
Polisfilmen är numera en ganska utsliten genre. Jag har sett polisfilmer i snart 30 års tid. Några är mästerverk i genren (Den korrumperade snuten, Serpico t ex) , men många är alltför slätstrukna. En del är bra men lider av grava förenklingar. End of Watch är dessvärre inget undantag. Den har kvalitéer , inte minst från skådespelarna och miljöerna är riktigt ruffiga och ganska obehagliga. Manuset har verkligen ambitioner ; det finns plats för djup och en del existentiella frågor. Men i all COPS-tv-serie influens (som funkar väldigt bra) som ger en autentisk och dokumentär karaktär förloras en viktig grundläggande bit. Så har det sett ut i hela mitt liv. Vi ska känna sympatier för poliserna , men ingenting för "skurkarna". Skurkarna är fortfarande efter 30 års tid , vapenfixerade och empatilösa mördare som skrattar efter sista skottet. Vad är det med polisfilmer , att vi sällan kan få komplexare porträtt av de kriminella än så här? Eller har vår egen syn av kriminella förändrats efter HBO-serier som Sopranos och framförallt The Wire? Nej, att berätta om banditer, bovar och poliser på ett annorlunda sätt, var och är Point Break (1991) av Kathryn Bigelow - fortfarande banbrytande. Hon ändrade synen på vem som kunde vara vad. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar