Sissy Spacek minns inspelningen av Badlands (1972) som "magisk". "Det kändes som vi befann oss i centrum av universum. Som ingenting annat existerade" , säger hon till tidningen Empire (s.142, june, 2012 text av Simon Braund).
Regissören Terrence Malick försökte med alla medel (och med sin unga konstnärsglöd) göra avtryck med filmen. Det sägs att han utsatte sina medarbete för en svårare psykisk stress, och att flera hoppade av produktionen var inte ovanligt.
Spaceks minnesupplevelser kan vara i det perspektivet, och så här i efteråt - en smula förskönade. Men hon fångar ändå filmens karaktär eller kännetecknande drag - "magisk".
Filmen baseras på de verkliga händelserna med tonåringarna Charles Starkweather och Caril Ann Fugate, som mördade "allt i sin" väg , år 1958 , tvärsöver den amerikanska mellanvästern. I filmen heter de Kit Carruthers (Martin Sheen) och Holly (Spacek).
Det som slår mig mest när jag ser om Badlands (för kanske 10:e gången) är karaktären Kit Carruthers. Även om han skiljer sig en hel del ifrån Travis Bickle i Taxidriver (1976), så delar dessa unga arga män ett bestående utanförskap. De förblir vilsna , saknar sammanhang och tar till våld för och kunna påverka deras skilda verkligheter. Om Travis var en produkt av Vietnamtraumat så är Kits bakgrund mer grumlig. Han är en förlorare i Södern. En rökande sopåkare utan ambitioner. Född på fel sida av staden. De vuxna föraktar honom , och han positionerar sig därefter, gentemot samhället....
Idolen heter James Dean, och han anammar filmstjärnans rörelsemönster och uppvaktar ogenerat upp den betydligt yngre grannflickan Holly. Det tar lång tid för Holly och se bakom den unge rebellens sköna yttre, och se vad han egentligen är gjord av. En skjutglad psykopat. Det blir som ett sorts uppvaknande för henne. Hon inser att hon måste bryta sig loss ifrån sin galne pojkvän. Bli självständig, bli vuxen, och ta avstånd.
Filmen får ett nära drömskt skimmer över sig , tack vare en rad förlösande faktorer. Hollys berättarröst, Tak Fujimotors utomordentliga foto som betonar det ödsliga landskapet och inte minst George Aliceson Tiptons personliga musik (som Tarantino "lånade" till True Romance).
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar