Vilse i det amerikanska kärlekslandet

En främmande man vandrar över vidderna. Han tycks vilsen, sorgsen , uppgiven av något slag. Han bär ett långt mullrande skägg och kepsskärmen döljer vad som visar sig i hans härjande ögon. Vem är han då i dessa trötta kostymbyxor?

Wim Wenders Paris Texas (1984) är både ett stilistiskt och berättarmässigt mästerverk. Inledningen är förbluffande innehållsrik och briljant, eftersom regissören låter bilden tala sitt tydliga språk. Harry Dean Stantons tystlåtna främling tågar fram bortkommen, vilsen i sig själv och i sin världsuppfattning och orientering. Förlorad i sig själv och förlorad i livsriktning.

Travis som Stantons tystlåtna karaktär heter, har varit borta i 4 år. Hans bror , Walt (Dean Stockwell) har gett upp allt hopp. När så brödernas vägar korsas igen,  måste flera saker redas ut.


Walt får inget ur sin bror om vad som hände, och vad som har hänt om honom. Det man dock vet är att Travis och hans dåvarande kärlek, Jane (Natassja Kinski) skildes och de lämnade ett litet barn efter sig. Walt och hans hustru tog hand om den lilla pojken.....

Ry Cooders musik, Wim Wenders utomstående blick och förkärlek till det Amerikanska "Hjärte-landet" och amerikansk kultur, den melankoliska och ömsinta och människotragiska historien (skriven av Sam Shepard) som bottnar i romantik och livets oväntade vidunderliga turer. Man vet aldrig. Du kan aldrig förutbestämmer eller skriva din egen historia på förhand. Det går varken och kontrollera eller kalkylera ditt eget öde.

Vi är och blir våra personliga val , men vad händer med oss när vi gör olustiga val , och till och med tokiga val? I Travis och Janes fall handlar det om ungdomlig och en intensiv kärleksstorm som inte sänker sig eller får ett stilla ljus över sig. I Kärlekens namn förgör de varandra och de slits isär. Och deras val påverkar en rad andra människor och deras liv och vardag.....Deras kärlekshistoria blir på många sätt livsavgörande för flera än dem själva....

I början på filmen får Travis och hans son Hunter se på en super 8 film som Walt har sparat. Det blir ett febrigt , färgsprakande montage över det unga paret som förälskar sig och skaffar barn. Jane och Travis är lyckliga och filmerna rymmer bara den sidan, det perspektivet. Sockervadd, hand i hand, kyssar längs med promenader över piren.

Och här leker Wim Wenders med de romantiska klichéerna, "en film i filmen". Normen för kärlek, förälskelse i överlag på film liknar det vi och Travis och Hunter ser i dessa super 8 filmer. Men Wim Wenders går flera steg längre. Den "lyckliga" kärleken finns bara på super 8 filmer, och är bara super 8 filmer, projektioner från film. I övrigt i en film som Paris Texas försvinner kärleken och det får även "ökenlandskapet" eller vidderna även illustrera.

Det är oöverskådligt, ja, närmast omöjligt och hitta tillbaka till det vi uppfattade som kärlek. Och man kan även betvivla om i huvud taget Kärlek, någonsin har existerat? För vad som blir kvar - är bara aska, skuld, galenskap, törst och ångerfullhet...eller öknen, om man så vill....

Paradoxalt nog finns det anda dimensioner eller lager i historien som vittnar om någonting annat, någonting mer. Det kan omfatta Bibliska hänvisningar och referenser, som den "förlorade sonen" men också uppluckring av kärnfamiljen. Och tänker även på Springsteens numera klassiska textrad: "Is a Dream a lie if it dont come true or is it something worse".....

Det är intressant och läsa om Wim Wenders minnesbilder (i Washington post) från inspelningen av filmen. Under inspelningen var de fullt upptagna med och lösa problem.  Pengarna tog slut och manuset fick bearbetas om. De kunde därför aldrig ens föreställa sig en smula av de framgångar som filmen, senare skulle få.

Det var även en speciell film för Harry Dean Stanton, säger regissören Wenders. För första gången i Stantons karriär fick han spela huvudrollen i en film. Det fanns en sorg i det, eftersom Stanton var då 58 år, och kände sig lite "för gammal". Han kände det påfallande mycket,  i jämförelse med motspelerskan  Natassja Kinski, som då var 23 år. När så filmen skulle premiärvisas i Cannes tvekade Stanton och följa med till den franska Rivieran. Hans "åldersnoja" tycktes blockera honom. Wim Wenders föreslog att Stanton borde ha med sig en assistent som kunde välja kläder åt honom och liknade. Stanton gjorde slag i saken. Han anlitade en yngre man som fick bli hans assistent. Och den unga mannen var Sean Penn....https://www.washingtonpost.com/lifestyle/the-stories-behind-paris-texas-and-more-of-director-wim-wenderss-films/2016/07/14/5c43c316-42de-11e6-8856-f26de2537a9d_story.html?utm_term=.a785052abb45
  TA