I franska filmen Dagarna efter denna (2016) ser vi den medelålders filosofiläraren Natalie (Isabelle Huppert) förlora sin moder och make på en och samma gång. En före detta elev med radikala filosofiska tankar bjuder in henne till en gemenskap på landet. Här möter hon hans flickvän med vänner. Det är intellektuella samtal och det odlas ost och den natursköna omgivningen får Natalie på fall. Hon citerar Rousseau och successivt vinner hon tillbaka friheten som hon en gång övergav.....
Mia Hansen-Love (Eden) rankas som en av Frankrikes mest intressanta unga regissörer just nu. Hon har klart framtiden framför sig. Dagarna efter denna är hennes femte spelfilm som hon även har skrivit manus till. Det är vardagligt, mänskligt, jordnära berättat och mycket franskt, men samtidigt så väldigt befriande med en film som lunkar på utan underordna sig obligatoriska klichéer och schabloner. Det är också en film som betonar Hoppet och dess läkande kraft och som drivkraft till och finna mening i livet. Livet måste och - går (faktiskt) vidare , trots att hela tillvaron rasar. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar