Dorothea (Annette Bening) lever ensam med en ung tonårsson i södra Kalifornien. Det är 70-tal och världen tycks vara full av åsikter och ta ställning och politisk engagemang. Detta går inte förbi en sådan som Dorothea. Hon ifrågasätter även själv det mesta - sin omvärld och sig själv. Inte minst betvivlar hon om hon själv är kapabel att fostra upp sin egen son, Jamie, på bästa tänkbara sätt till och bli en vettig man.... Hon tar hjälp av både sin radikale hyresgäst Abbie (Greta Gerwig) (som får sonen att upptäcka postmodern punkrock) och sonens kärlek och nära vän Julie (Elle Fanning)....
Mike Mills (Thumbsucker) har gjort en vacker och optimistisk film om barnuppfostran, könsroller och förväntningar. Det blir dock ibland på gränsen till det pretentiösa, filmad teater och det pratas väldigt mycket, men stundtals är det här riktigt, riktigt bra, mycket tack vare strålande skådisar. Annette Bening gör sin livs roll och det kommer länge tvistas huruvida en Oscars-jury kunde blunda för den här roll-insatsen. Imponerande. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar