Ser Peter Stormare intervjuas i Skavlan på SVT. Det mesta av samtalet går mig helt förbi. Men det blir en smula intressantare när den svenska skådespelaren talar om hur kollegor "där borta" (Hollywood, Los Angeles) skryter om sina byggprojekt och är noga med och betona beloppen som de lägger på hus och liknande. Stormare tycks finna det hela som galet och idiotiskt. Äntligen "bränns" det till lite i den alltför rumsrena fredagsmysiga underhållningen.
Men bara för en stund.
Det blir sedan flamsigt och faktiskt 100 procent tramsigt när han får sällskap av komikern Chris Rock. De nämner, dock att de har i sitt CV , varit med i den enda Jerry Bruckheimer floppen någonsin, Bad Company (2002) med Anthony Hopkins och i regi av Joel Schumacher.
Jag tänker sedan på Peter Stormare, och på hans signum och vad som gör honom till den han är. Förmodligen handlar det om djup okunskap hos undertecknad. Han själv verkar se sig som en "vanlig kille från Hälsingland" , och det är antagligen så. När allt kommer omkring, märker jag att jag inte sett särskilt många filmer av honom. Men visst , även jag kan se att det har gått bra för Peter Stormare i Hollywood.
Han var bra som fuskblond bov i bröderna Coens Fargo (1996). Han gjorde även biroll i Coens kultklassiker Big lebowski (1998). Och det är väl lite det som kännetecknat Stormares karriär, han har fått udda roller, egendomliga karaktärer till sitt bord.
Han har gett dem liv och gestaltat dem , en del mer ur-flippade än andra, och många av oss har nog glömt att svensken en gång spelade Hamilton (1998) mot Lena Olin. Hans roller har också legat nära det ironiska och någonstans är det inte helt ologiskt att han gör en tv-serie med namnet Swedish dicks (2016).
Man brukar hylla kreativa människor som inte är pretentiösa (och dessa avskyr en sådan som Stormare) och har självdistans. Men tänk om det är lite för mycket av det goda? Tänk om Peter Stormare har lite för mycket självdistans för sitt eget bästa? Det vore roligt och se honom i rollen som en - riktig människa av kött och blod (tänk er i en film som Her av SPike Jonze t ex), med längtan, rädslor, drömmar etc. För omväxling skull. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar