Träffar den italienska regissören Andrea Pallaoro vid Hobo hotell under den sista dagen på Stockholm filmfestival 2017 (2017-11-19). Han är sällsynt nöjd över publikens reaktioner på hans senaste film, Hannah. Filmen är första delen i en förväntad trilogi, berättar Pallaoro.
Andra filmen är på gång och vid skrivande stund söker han finansiärer. Under våren 2018 hoppas Andrea Pallaoro att nya filmen skall kunna spelas in. Några eventuella skådisar vill han inte skvallra om. Men det rör sig om amerikanska skådespelare, säger han. Och en kvinna i huvudrollen.
I filmen Hannah spelar den brittiska och erfarna aktrisen Charlotte Rampling huvudrollen. Hon belönades för rollinsatsen på Venedig filmfestival tidigare i år.
Pallaoro beskriver deras samarbete som "extraordinärt", och som en "otrolig upplevelse".
- Hon är så generös, osjälvisk och modig , säger han och dricker ur sitt te. Han jobbar gärna med Rampling igen i framtiden. Hon ger allt av sig själv och tar med all sin erfarenhet in i karaktären, säger han.
Och filmens karaktärer är viktiga ur olika perspektiv för en filmskapare som Andrea Pallaoro. När han skriver manus med Orlando Tirado, börjar de alltid med filmens karaktärer. Karaktärerna leder dem till historien och inte tvärtom. Karaktärerna får aldrig vara fångade i historien, menar Pallaoro.
Så, vad handlar hans film Hannah om, enligt honom själv?
- Det är en film om en kvinnas osäkerhet och det är en film som undersöker identitet i ett förhållande och i själva individen, när gränser blir otydliga.
Han är en filmskapare med en massa funderingar och intresse för identitet och självbilder. Existentiella frågor. I hans film Hanna verkar en fråga vara mer angelägen än andra: Vad händer i ett 40 årigt parförhållande efter en livsavgörande händelse?
35-åriga Andrea Pallaoro hoppas publiken kan relatera till karaktären Hanna i filmen (som är hans andra långfilm, första filmen heter Medeas från 2013). Att publiken kan se sig själva i henne och även upptäckta något nytt som finns i både henne och i dem själva. En sorts katarsis , om han själv får välja bara - ett ord.
Film kan förändrar ens syn och se på världen och livet, eller hur?
- Ja, absolut, det har hänt mig många gånger. Och jag hoppas ju kunna göra det med mina filmer också.
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar