Mellan sång till sång

 

I Terrence Malicks fantastiska film Knight of cups (2015) spelade Christian Balen en livstrött och vilsen manusförfattare i Los Angeles. Under några dygn svävar han mellan hopp och förtvivlan. Under några dygn konfronterar han sina livsval, sin historia och pendlar mellan uppgivenhet och att gå vidare, att fortsätta kampen i att leva. Kan han hitta tillbaka till den han var? Kan han bli den han ville bli?
 I Malicks senaste skapelse, Song to song möts vi av liknade frågor och tematik. Christan Bales  karaktär kan man säga finns även här , fast förbytt till Michael Fassbenders inflytelserika skivbolagsknutte, Cook. Han är dock inte särskilt sympatisk. Cook stjäl inte bara pengar och låträttigheter från kompisen och låtskrivaren BV (Ryan Gosling). Cook tar också BVs flickvän Faye (Rooney Mara) ifrån honom. Faye är en eftertraktad basist som drömmer om framgång. Cook frestar henne ständigt med ett fett skivbolagskontrakt.....Om hon gör det ena för honom så kan han ge henne det hon vill ha....
Cook är lite av en ful fisk , gränslös mot sig själv och mot sin omgivning.  Han utövar härskartekniker och makt på ett sätt som faktiskt får mig och tänka lite på en viss filmproducent.

Visst, kan jag förstå all kritik som Song to song möts av: här finns kulturmän, kvinnliga porträtt som inte är särskilt smickrande, dinosaurie liknande rockmusikaliska referenser och flera logiska luckor. Detta skulle kunna vittna om att Terrence Malick både göra om samma film om och om igen, fast och förlorad i ungdomlig nostalgi och befinna sig i otakt med samtiden (det säljs ju knappast några skivor längre, t ex...).
Men det är att göra det lite väl lätt för sig.
Song to song ÄR ingen film för stresshundar.

Jag väljer att se Song to song för vad den är. Jag insuper den och låter mig dras med och in i det graciösa "Terrence Malick-landskapet" , där varje scen och bildruta är nästintill ett konstverk eller ett vidunderligt fotografi. Filmen lyser av poetiskt och sensibelt skimmer och vi bjuds på en mångbottnad kärlekshistoria, inte helt avskild från klichéer , men likväl underskön som de fyra årstiderna eller klassisk musik. Detta är möjligtvis kanske inte årets bästa film, men i sär klass, årets vackraste filmupplevelse, utan tvekan!

Det långsamma tempot och det bedårande fotot förför mig mot ett meditativ liknande tillstånd och jag är fascinerad och inspirerad av Ljuset i filmen. Kommer Ryan Gosling finna Ljuset igen? Och jag förundras vad Ljuset kan symbolisera? Livet? Kraft? Hopp? Glädje? Kärlek? Skratt? Tacksamhet? Guds röst?

Som Malicks tidigare filmer ,undkommer han inte religionen. Natalie Portman spelar en servitris med ekonomiska svårigheter, hon gifter sig bara för pengarna. När hon ser sig fången i ett alltför destruktivt äktenskap, söker hon sig till kyrkan. Det blir "hennes drog"....

Och avslutningsvis, vill jag bara nämna något kring filmtiteln, Song to song. Titeln syftar på Fayes (Rooney Mara) livs och frihetslängtan; att leva dag för dag, i stunden och här och nu , mellan sång till sång....
TA