WARM BODIES
Biopremiär 19/4
Från 15 år
Längd 1 timme 38 minuter
Regi: Jonathan Levine
Roll: Dave Franco, Teresa Palmer, John Malkovich, Nicholas Hoult
Betyg: AT AT AT AT
Jag älskar zombie-filmer. Och inte minst tv-serien The Walking Dead. Men en sak måste man vara ärlig om: Hur många filmer om de vandrande döda man än sett så är det samma sång gång på gång - det händer inte så mycket mer än att dom hafsar omkring och ser för jävliga ut och slabbar och äter hjärnor och beter sig väldigt förutsägbart.
Om en zombie-pojke...
Därför kommer Warm bodies som en frisk fläkt, som en nödvändig injektion i en genre som börjar bli tråkig och tjatig.
Den kan närmast beskrivas som en romantisk komedi om en zombie-kille som blir kär i en levande tjej. En love story som inte ska kunna hålla, en mot-alla-odds historia, en Romeo & Julia på sätt och vis. Kärleken övervinner allt, kärleken kan förändra allt.
Glöm att jag tänker pussa dig!
En av dom som inte gjorde det är killen som blir kallad för "R" (Hoult från About a boy har vuxit upp och har sedan dess setts i bland annat A single man, 2009) och hans dagar är rätt så tråkiga.
Men ganska så snart märker man att han är annorlunda, han är inte en zombie som alla andra. Och när han vid en konfrontation med några levande som ska försöka hitta medicin så blir han dödskär i Julie och räddar henne från att bli dödad av de andra zombierna och sätter henne i skydd i sin "bostad", ett övergivet flygplan som han inrett med sina prylar.
Tillvaron är inte så kul...
Det har inte framkommit hittills i recensionen, men Warm bodies är rolig. Ibland mycket rolig. Och den är begåvad med värme, humor, charm och distans som gör den till en så underhållande och njutbar mix av komedi, skräck och action.
På pappret verkade filmen vara töntig, men så är alltså inte fallet.
Den är helt enkelt en lyckad mix av romantisk komedi och zombie-skräckis, av skratt, spänning, splatter och action.
Warm bodies är ett högst välkommet tillskott till en genre som precis som de levande döda som befolkar den behöver nytt blod.
Och mer hjärna.
Göran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar