Sidor

söndag 26 januari 2014

00-talets bästa amerikanska film!


Hur kommer man på den briljanta idén till filmen Eternal sunshine of spottless mind? För er som inte sett filmen, så lite kort:  Joel (Jim Carrey, har aldrig varit bättre!) upptäckter på Alla hjärtans dag att hans älskade Clementine (Kate Winslet, f a n t a s t i s k) inte känner igen honom. Hon har raderat bort honom från sitt minne. Joel söker upp kliniken för att i sin tur radera ur Clementine från sitt minne. Under processen börjar hans omedvetna kämpa emot och vill avbryta operationen. Men det visar sig vara nästintill försent...


Manusförfattaren Charlie Kaufman geniförklarades redan för I huvudet på Malkovich (1999), han följde upp med den lite förbisedda men mycket sevärda Adaptation (2001). I den filmen fick han åtminstone mig och förtjusas av Meta-handling på film. I Eternal sunshine of spotless mind (2004) ser vi en kärlekshistoria som ingen annan. Idén kom från en konstnärskompis till regissören Michel Gondry. Det sägs vara en slags idékonstnärlig företeelse. Han delade ut kort till bekanta på namn på människor som hade raderats ur minnet.  Detta gav sedan upphov till historien om en kille och en tjej som raderar varandra bort från minnet. http://www.splicedwire.com/04features/ckaufman.html

Kaufman säger i intervjun http://www.splicedwire.com/04features/ckaufman.html en intressant drivkraft bakom hans karaktärer och historier. När han växte upp såg han filmer om Den Stora Kärleken och blev alltid besviken eftersom livet var ju minst sagt annorlunda. Han blev sårad. Hans förväntningar kunde aldrig infrias och han blev besviken på verkligheten. Han skriver istället mindre och begränsade berättelser. Han försöker skriva historier som förhåller sig till verkligheten som den är och han försöker aldrig skriva mer om världen än det han vet.

Till sist några ord om filmens titel; Eternal sunshine of spotless mind, vilken är taget från en dikt (Eloisa to Abelard) av den engelska 1700-talsförfattaren Alexander Pope. Ett citat som också Kirsten Dunst karaktär Mary refererar till i filmen:

"Salig är den oförviltliga rena.
Glömd av världen - helt allena.
Den fläckfria sinnets eviga solsken
Var bön blir hörd när själen är ren.". 

The Courants filmkritiker Deborah Hornblow gör en vaken observation: "Kaufman tänker sig hur ett fläckfritt sinne möjliggörs genom kirurgiskt ingrepp och tillåter den hjärtbrutne bli kvitt hjärtesmärtan. En slags data raderings funktion , en form av Botox för själen". http://articles.courant.com/2004-03-19/features/0403190349_1_charlie-kaufman-eternal-sunshine-spotless-mind


Filmen innehåller så mycket ; Jon Brions målande musik, finesser , klurigheter, nyanser och dramaturgiska knep mycket tack vare regissören Gondry som har bakgrund inom musikvideo och reklambranschen. Här finns humor, lekfullhet, absurddom, fantasi och hur hela filmen är uppbyggd är klart komplicerad men gör den också omöjlig att glömma bort!

Enligt www.imdb.com skall Kate Winslets Clementines olika hårfärger i filmen illustrera hur kärlekshistorien befinner sig i för fas. Och till sist, har man sett filmen och fått ihop hur allt hänger samman och ser inledningen, så möts vi av deja vu i det vi tror är Joel och Clementines första möte på tåget från Mountak. Då Kate Winslet frågar ; Har vi setts förut?. Sällan har den repliken haft sådan betydelse som just här. Detta är onekligen 00-talets bästa amerikanska film. Man kan bara beundra en man som Charlie Kaufman. TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar