I Woody Allens smått lysande Du kommer möta en lång mörk främling (2010) förtjusas jag av London-miljöerna men också av de eminenta skådespelarna. Anthony Hopkins gör sin bästa roll på år och dagar. Han spelar Alfie, en förmögen äldre man som blir alldeles träningsbesatt. Han skiljer sig efter 40 års äktenskap och skaffar sig en betydligt yngre flickvän (Lucy Punsch). Hans ex-hustru Helena (Gemma Jones) funderar mycket kring livet och besöker regelbundet en spåkvinna (Pauline Collins). Alfie och Helena har en dotter, Sally (Naomi Watts) som jobbar på ett konstgalleri. Hon har sedan en tid tillbaka ledsnat på sin sambo, Roy (Josh Brolin) en misslyckad författare som kastade bort sin läkarkarriär. Sally trånar efter sin chef, galleristen Greg (Antonio Banderas) och Roy tittar alltmer mot grannens fönster. Otrohetsäventyren kan börja. Vi kan väl börja där, och använda citatet som Woody Allen själv nyttjar i filmen: "Shakespeare skrev att livet lät stort, men i slutändan betydde det intet." TA