När jag ser  om Tre män och en liten baby (1987) tänker jag först på hur man gjorde då komik på dåtidens könsroller. Inga män förväntades ta hand om barn och bebisar. Det var kvinnogöra. Männen arbetade , kvinnorna var hemma med barnen. I filmen dock tvingas "sexiga ungkarlar" (de framställdes då som Hollywoods mest spännande manliga stjärnor i synnerhet Selleck enligt skvallertidningarna) ta hand om den lilla bebisen Mary.


Jack (Ted Danson) blir hemma själv en kväll med bebisen. Han står där med en slags manualhjälpbok om vård av små barn, när han ska mata henne.

Ska erkänna att jag har inte jättekoll på amerikansk pappaledighet. Men jag vågar gissa 1987 i USA var pappaledighet långt ifrån självklar. Idag hade en sådan komedi inte alls fungerat som den gjorde då.

Åter till scenen då Jack är hemma själv med lilla Mary. Han matar henne, gosar och tar hand  om henne som vilken van pappa som helst. Hans lojala kompisar Peter (Selleck) och Michael (Steven Gutenberg) ringer hem till honom för att veta hur det går. Inget svar. Det slutar med att kompisarna struntar i sina dejter och far hem till lägenheten. De finner ingen dramatik alls. Jack har duschat med Mary. Scenen efter visar hur Peter instruerar en tekniker att sätta upp en telefon i duschen. Får ni verkligen så många telefonsamtal inne här? frågar teknikern. Tusentals kontrar, Peter.

Mobilsamhället existerade som sagt inte då.

Kompisarna i filmen är nästan präktiga, överjordiskt vänliga, omtänksamma och lojala. Det blir lite som tecknade seriefigurer eller nästan Disney karaktärer för "De perfekta kompisarna". Man hjälper varandra i alla lägen och man säger ifrån och vi gör det på "vårt sätt".  The American way.

1987 är också en tid då Dödligt vapen är som allra störst. Det är liksom klimax av en ny genre: actionkomedin och dess "buddy Movies" , dvs., kompisfilmerna. Detta syns även i en film som Tre män och en baby. Vi får ju en obligatorisk jakt , mellan skurkar och "trion" i ett parkeringshus och via en hiss.

En av de skumma typerna som vill åt "gänget" är givetvis en svart man. Det säger något också om tiden. Flera scenen liknar en Dressmanreklam. Daddy´s girl med Peter Cetera hörs på ljudbandet och vi får bilder på  killarna gåendes runt med barnvagnen i parker, skrattar, ger high-fives och käkar glass.  Och jag vet inte om jag är sentimental eller alltför nostalgisk.

Men jag gillar fortfarande scenen då trion sjunger god natt för lilla Mary. Och jag har inte tråkigt när jag ser Tre män och en baby, tvärtom. Jag trivs ganska bra med tillvaron. Jag får delar av min barndom tillbaka.

Enligt imdb.com var Michael J Fox tilltänkt en av huvudrollerna. Blöjföretaget Pampers betalade tydligen jättesummor för att deras blöjor skulle användas i filmen. Filmen var en framgångsrik nyinspelning av en fransk film, Ungkarlnsbabyn (1985)  som den gjorde av Coline Serreau. TA