Han har på något sätt blivit ett med b-filmer. Det är i alla fall som jag ser det. Allt han har gjort under sin karriär är inte b-filmer. Långtifrån. I själva verket spåddes han väl en lovande karriär i slutet av 80-talet. Vi talar Michael Rooker. För somliga säger nog inte namnet någonting. Han har dock ett utseende som flera kanske är bekanta med. Han har utseendet som kanske liknar den där trevliga grannen som anordnar grillfester och sköter vårstädningen. Men bakom leendet döljer sig ilska, aggressioner, våld och galenskap. Bortom radhusidyllen ser vi hur han förvandlas till ren psykopat.

Rooker (59 år) är egentligen som gjord för att spela ett American Psycho i en film om The American Dream. Kanske var han för gammal när Revolutionary road (2008) gjordes? Tänkte Sam Mendes någonsin på Rooker för någon roll i filmen? Det får vi nog aldrig veta.

Tänker på honom när jag av ren händelse ser När mörkret faller (1996). Rooker ser ut och vilja ha hjälp med sin bil. Det finns ingen civilisation så långt ögat kan nå. Bara en landsväg av amerikansk snitt. Öknen. Ett par (Kyle McLachlan och Elisabeth Shue) och deras vän (Dermot Mulroney) stannar och försöker hjälpa honom. Det hela slutar i eldstrid och Michael Rooker skjuter vilt och gapar; jag ville ju bara få hjälp med bilen!

  Rooker såg jag första gången i Al Pacino-thrillern Sea of love (1989). Han var Tom Cruise hat-kärlek-motståndare i Days of thunder (1990). Glömmer aldrig deras rullstols tävling på sjukhuset. I Cliffhanger (1993) spelar han Stallones schysste kompis som förlorar sin flickvän i början på filmen. Det är kolossalt smärtsamt. Alla ser ju här att Rooker för en gång skull spelar en lycklig man, men det får bara vara i några minuter....
TA