Få förstår nog bandet Pearl Jam bättre än vad filmregissören och den forne Rolling Stone-musikjournalisten Cameron Crowe gör. I hans dokumentär Pearl Jam Twenty (2011) tecknar han ett ärligt och varmt porträtt av bandet Pearl Jam. Han får bandets medlemmar att öppna upp sig och visa honom vilka dem är och var dem kommer ifrån. Vi får till och med följa med till basisten Jeff Aments uppväxts-miljö i Montana.
Filmen spelades in 2011 och då firade gruppen jubileum , 20 år sedan debuten Ten (1991) släpptes. Sorg har verkligen - från och till - präglat bandet. Det var ur sorg som bandet Pearl Jam grundades. Sångaren Eddie Vedders texter (Relese från Ten är ett tydligt exempel) handlade om hans far som han aldrig fick träffa. Och de övriga medlemmarna Stone Gossard, Mick McCready och Jeff Ament sörjde deras kompis Andy Morris som gick bort i en överdos. Han hade varit självklar frontfigur i deras tidigare band, Mother love bone. Chocken från Andy Morris bortgång var svår att tackla. Och skulle de någonsin hämta sig ifrån sorgen?
År 2000 får bandet uppleva enorm sorg och smärta igen. Folk dör på deras konsert under Roskildefestivalen. Nio personer kläms ihjäl under deras konsert. Bandet sörjer och hamnar i en ordentlig svacka. Vad kan de göra för att hjälpa anhöriga? Vad sysslar dem med? Ska dem ens fortsätta och spela musik?
Allt detta trycker Cameron Crowe på i sin film Pearl Jam Twenty. Det är en fantastisk dokumentär , i klass med Martin Scorseses The Last Waltz, faktiskt. Om inte ännu bättre, till och med. Jag växte själv upp med band som Pearl Jam. Jag älskade dem och jag blev frälst när jag hörde deras skiva Ten (1991) för första gången. Jag hörde ilska, vrede , men också en hejdundrande energi och som bådade för livslust och samtidigt smärta. Eddie Vedder talade till mig som kanske Morrissey gjorde för den unga generationen på 80-talet. Han satte ord och toner för vad jag kände och vad jag trodde mig gå igenom. Jag hittade tröst i sånger som Black och Indifference. Kände mig mindre ensam i Pearl Jams sällskap. Inte många rockband har berört mig som Pearl jam har gjort. Cameron Crowes film känns därför som ett stilfullt tack för allt bandet ger och har gett oss. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar