Regissören/manusförfattaren Nora Ephron som tragiskt gick bort härom året är underskattad. Hennes filmer förtjänar ett större erkännande. Jag ser gärna att man fortsätter visa Du har mail (1998) varje jul framöver i svensk tv och gärna även Sömnlös i Seattle (1993). Och kanske låter Livet är underbart (1946) vila.
Som varje genre finns det mästare och mästarinnor som förvaltar, tillhör och förnyar en tradition. Nora Ephron visade detta när hon gjorde en remake på The Little shop around the corner (1940) i och med Du har mail.
Hon berättar skickligt med intelligens, humor, värme och naturligtvis har hon Tom Hanks och Meg Ryan som bidrar till gnistor.
Det är
orättvist och nedsättande att säga att hennes filmer är ”söta”. Visst det är väl inte de mest komplicerade filmer, filmkonsten har sett. Men heller inte isolerade från livets svåra ting. T ex Tom Hanks pappa i Sömnlös i Seattle (1993), han
sörjer sin bortgångna hustru (Carey Lowell) och tillika mor till hans barn. I Du har mail är
både Ryan och Hanks etablerade. De båda befinner sig i sjunkande äktenskap/samboliv. De hittar varandra på nätet.
Det de egentligen faller för i filmen är inte varandra, eller jo så är det ju i slutändan, men det är språket för dem samman. Det är språket, deras ord, uttryck, formuleringar i mejlen som får dem att tänka på den andra i timmar. Det är språket som skapar nerv, värme, intresse, längtan och såsmåningom får kärleken i brand. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar