Ser om Gabriela Pichlers Äta sova dö. Den är ännu bättre den här gången. Historien om unga tjejen Rasa (Nermina Lukac) som hamnar i arbetslöshet, någonstans utanför Malmö, bör vara obligatorisk för varje politiker i det här landet. Inte minst Statsministern.

Det är en sådan tydlig känga mot regeringens politik med arbetslinjen som format snart ett helt decennium. Ska man bara lämna vänner, släkt, till och med sin sjuke far bara för att ta jobb, var som helst, när som helst och hur som helst? Ingen respekt mot människan här inte. Ingen förståelse för människan och hennes privatliv eller livskvalité.

 

 

Scenerna när Rasa ska få beskedet om att lämna fabriksjobbet för nödvändiga rationaliseringar är gripande och kan ses mer än bara det vi ser framför oss. Det skulle mycket väl kunna vara en metafor för hur människor utvisas från länder, inte längre får vara kvar i Sverige och tvingas hem till sina länder, där krig och kaos råder. Och vi ställer ju oss frågan? Men varför henne? Hon var ju duktigast , varför valde man henne? Det vore väl mer rimligt och ta bort de som inte fungerar i arbetsstyrkan , eller sist in – först ut politiken.

Äta, sova dö har flera intressanta scener och poänger om det Sverige flera av oss aldrig ser eller ens får uppleva. Vi ser pappan som skäms över sina svaga språkkunskaper och den egna situationen i Sverige. Hans dotter får försörja honom. En allvarlig ryggskada sätter stopp för hans arbetsförmåga.  Läkarbesöken blir en metafor för samhällets rasistiska syn mot invandrare och nysvenskar. Hans läkare tar honom inte på allvar. Han anser att hans beteende är nyckfullt. Hur kan komma hit på läkarbesök och konstatera dålig hälsa och sedan genast börja arbeta? Arbete och pengar är väl inte allt här i livet. Nej, säger jag och många fler. Men fråga regeringen och se vad de skulle svara!

AMS-utbildningarna skildras också träffsäkert i filmen. Rasa, vår hjältinna i filmen uppför sig som Zlatan: stolt och med glimten i ögat har hon svar på det mesta. Hennes kamrater har det svårare. Bland annat en äldre kvinna. Hon upprörs av kursledarens uppmaning till gruppen att var och en hittar en hobby.  Det är en imponerande debutfilm och kanske är det en blivande svensk klassiker vi ser. Det är en film som säger något om samtiden, samhällsutvecklingen, men också om oss människor, det finns något allmängiltigt över historien med Rasa och hennes kamp för överlevnad. Har Ken Loach sett den här filmen tro? TA