Live fast, die young.

Skådisen Paul Walker är död. Omkom i en bilolycka under lördagen i Kalifornien, 40 år gammal. Jag gillade Paul Walker. Inte för att han var någon lysande skådis, men jag kom ihåg när jag första gången såg honom, i genombrottet The Fast & the furious (2001). Street- racing-filmen, som blev en succé och har fått sex uppföljare (om man räknar den som kommer nästa år, där Walker inte hann bli klar med sin insats i filmen), var en adrenalinkick och Walker var väl ingen Steve McQueen direkt, men hans mix av tuffhet och sårbarhet visade ändå på något. Han kändes sympatisk och var hyfsat nära en snubbe man kunde identifiera sig i en film av den kalibern.

Bränt gummi, testeron, muskler och tjuvar och poliser som jagar varandra. Macho-filmer som den här Fast & Furious-serien är ju inga rullar man skulle kunna se sig själv i, men Walker kändes ganska vanlig, lite av en av oss, i jeans & t-shirt.

Förutom Fast & furious-rökarna så minns jag Walker mest från undervattens-thrillern Into the blue (2005) och action-rullen Running scared (2006). Att han inte landade de stora hjälte-rollerna kan man bara spekulera i, men Walker ville egentligen aldrig bli skådis trots att han redan väldigt tidigt hamnade i strålkastarljuset. Den enda roll han ville göra var som Anakin Skywalker (gick ju som bekant till Hayden Christensen) men han ansågs för gammal.

Hans stora intresse var inte helt förvånande snabba bilar och han älskade att resa till exotiska länder. Gav också bort mycket pengar till välgörenhet och hade precis innan sin död varit med på en gala för insamling av pengar till offren för en tyfon på Filippinerna.


Han levde det snabba och farliga livet på vita duken. Och det blev hans död i det verkliga livet.
Jag vill inte skriva RIP. Jag vill inte att Paul Walker ska vila i frid.

Jag vill att det ska vara en ond dröm, en mardröm som visar sig vara bara det när man väl vaknat upp. Men så blir det inte. Så är det inte.

Verkligheten är grymmare än dikten. Alltid.

GS.