1. MAD MAX: FURY ROAD
Diesel-doftande och adrenalinpumpande ökenrally med feministiska förtecken som ger dig blod och sandsmak i munnen. Otroligt imponerande action av den 70-årige regissören George Miller som precis som i de tidigare filmerna struntar i digitala effekter och gör allt på riktigt så det sjunger i hela kroppen. Och i alla sinnen.
2. CAROL
Både Cate Blanchett och Rooney Mara är nominerade till Golden Globes för bästa huvudroll och lär även kunna bli det i Oscars-tävlingen. Regissören Todd Haynes fabläss för nostalgi och dåtidens kontroversiella frågor som blandäktenskap och homosexualitet firar här nya triumfer i filmatiseringen av Patricia Highsmiths roman med samma namn. Klockrent, smärtsamt vackert och överjordiskt välspelat drama som är inget mindre än ett mästerverk.
3. STAR WARS THE FORCE AWAKENS
3. STAR WARS THE FORCE AWAKENS
JJ Abrams väcker åter liv i den älskade rymdsagan och återupprättar det något naggade ryktet som serien fick efter den senaste trilogin. Givetvis förväntningar av sådan grad att det nästan är omöjligt att infria men Abrams lyckas frälsa fansen och ger oss den bästa Star Wars-filmen sedan Rymdimperiet slår tillbaka från 1980. Eskapism av allra bästa märke, inte minst när den ses i det nya formatet IMAX.
4. IT FOLLOWS
David Robert Mitchells skräckfilm där dåtid och nutid glider samman är ett mästerverk i genren och kan ses som både en hyllning till den typ av filmer John Carpenter var mästare på i slutet av 70-talet och som en kommentar till sexualskräcken som alltid funnits. Filmen är som ett konstverk med sina bilder och inte minst musiken. Läskigare filmer har setts, men sällan snyggare eller mer läckert komponerade.
5. MOMMY
Underbarnet Xavier Dolan (26 år) går bara från klarhet till ännu större klarhet. Hans filmer är lite som ett indie-svar på Tarantino. Extra-allt, storslaget, sentimentalt, pretentiöst och egentligen omöjligt, men Dolan är en trollkarl. Det blir helt extraordinärt bra om en ensamstående mamma och hennes våldsamma, plågade son.
4. IT FOLLOWS
David Robert Mitchells skräckfilm där dåtid och nutid glider samman är ett mästerverk i genren och kan ses som både en hyllning till den typ av filmer John Carpenter var mästare på i slutet av 70-talet och som en kommentar till sexualskräcken som alltid funnits. Filmen är som ett konstverk med sina bilder och inte minst musiken. Läskigare filmer har setts, men sällan snyggare eller mer läckert komponerade.
5. MOMMY
Underbarnet Xavier Dolan (26 år) går bara från klarhet till ännu större klarhet. Hans filmer är lite som ett indie-svar på Tarantino. Extra-allt, storslaget, sentimentalt, pretentiöst och egentligen omöjligt, men Dolan är en trollkarl. Det blir helt extraordinärt bra om en ensamstående mamma och hennes våldsamma, plågade son.
6. EX-MACHINA
Alicia Wikanders framgångar bara fortsätter. Nominerad till en Golden Globe för The Danish girl och i denna smarta och oerhört tankeväckande film om ett hemligt projekt om artificiell intelligens gör hon en lysande insats i ett högklassigt spännande sci-fi drama som känns allt annat än artificiellt.
7. THE MARTIAN
Sir Ridley Scotts bästa filmer utspelas i rymden eller handlar om framtiden. Det senaste decenniet har han haft en svagare period men det här Robinson Crusoe-dramat på Mars är hans starkaste sedan Gladiator och bärs i mångt och mycket upp av en fantastisk Matt Damon.
8. BIRDMAN
7-faldiga Oscars-vinnaren 2014 är en superb och visuellt hisnande hyllning till livet och konsten. Och en efterlängtad och välförtjänt succécomeback för Michael Keaton.
9. THE BABADOOK
2015 var ett bra år för skräckfilmen. Australien-födda skådisen Jennifer Kent regidebuterar med denna högst originella rysare om en dysfunktionell familj bestående av en ensamstående mamma och hennes väldigt fantasifulla son. Precis som It follows en skräckis som går bortom genren och är full av symbolik och tolkningar.
10. KINGSMAN - THE SECRET SERVICE
En av årets större biosuccéer som också visade på det enorma suget efter storslagna högbudget-äventyrsfilmer som det görs alldeles för få av. En riktigt spektakulär popcorn-rulle med stor glimt i ögat, vildsint lekfullhet och härlig torr brittisk humor. Move over, James Bond!
Och så nr 11... Varför 11 filmer? Tja, man vill ju inte vara sämre än ansedda Critic's Choice Awards som nyligen lade till Star Wars: The Force Awakens sent till nomineringarna som den elfte och sista filmen. Den galan brukar skvallra om vart både Golden Globe och Oscars så småningom hamnar...
Och jag måste ju ha med en film som sågs sent, sent på året...
11. THE WALK
Robert Zemeckis biografi-film om den franske lindansaren Philippe Petit som 1974 "kuppade" och gick mellan de två World Trade Center-tornen innan de var helt färdigbyggda. Jospeh Gordon-Lewitt är fenomenal som Petit och fram till finalen är filmen spännande som värsta thrillern. Sen när Petit ska börja gå på vajern... Jisses! Är glad att jag slapp se det i 3D och IMAX för då hade jag nog fått svindel och svimmat. Promenaden tar i filmen ca 15 minuter och det är något av det svettigaste jag sett. Kom på mig själv med att hålla andan stora delar av det partiet. Zemeckis starkaste sedan Forrest Gump.
7. THE MARTIAN
Sir Ridley Scotts bästa filmer utspelas i rymden eller handlar om framtiden. Det senaste decenniet har han haft en svagare period men det här Robinson Crusoe-dramat på Mars är hans starkaste sedan Gladiator och bärs i mångt och mycket upp av en fantastisk Matt Damon.
8. BIRDMAN
7-faldiga Oscars-vinnaren 2014 är en superb och visuellt hisnande hyllning till livet och konsten. Och en efterlängtad och välförtjänt succécomeback för Michael Keaton.
9. THE BABADOOK
2015 var ett bra år för skräckfilmen. Australien-födda skådisen Jennifer Kent regidebuterar med denna högst originella rysare om en dysfunktionell familj bestående av en ensamstående mamma och hennes väldigt fantasifulla son. Precis som It follows en skräckis som går bortom genren och är full av symbolik och tolkningar.
10. KINGSMAN - THE SECRET SERVICE
En av årets större biosuccéer som också visade på det enorma suget efter storslagna högbudget-äventyrsfilmer som det görs alldeles för få av. En riktigt spektakulär popcorn-rulle med stor glimt i ögat, vildsint lekfullhet och härlig torr brittisk humor. Move over, James Bond!
Och så nr 11... Varför 11 filmer? Tja, man vill ju inte vara sämre än ansedda Critic's Choice Awards som nyligen lade till Star Wars: The Force Awakens sent till nomineringarna som den elfte och sista filmen. Den galan brukar skvallra om vart både Golden Globe och Oscars så småningom hamnar...
Och jag måste ju ha med en film som sågs sent, sent på året...
11. THE WALK
Robert Zemeckis biografi-film om den franske lindansaren Philippe Petit som 1974 "kuppade" och gick mellan de två World Trade Center-tornen innan de var helt färdigbyggda. Jospeh Gordon-Lewitt är fenomenal som Petit och fram till finalen är filmen spännande som värsta thrillern. Sen när Petit ska börja gå på vajern... Jisses! Är glad att jag slapp se det i 3D och IMAX för då hade jag nog fått svindel och svimmat. Promenaden tar i filmen ca 15 minuter och det är något av det svettigaste jag sett. Kom på mig själv med att hålla andan stora delar av det partiet. Zemeckis starkaste sedan Forrest Gump.
Och årets bästa TV-SERIER...
FARGO Säsong 1 & 2
Martin Freeman var en av många suveräna skådisar i tv-serien som baserades på biosuccén Fargo. Få serier i modern tid har fängslat så, fascinerat så och varit så banbrytande i stil och berättande som båda säsongerna. Sopranos, Homeland, Breaking bad och Boardwalk empire är främsta exemplen på moderna tv-serier som redan fått klassikerstämpel. Fargo sällar sig nu till dessa.
JESSICA JONES
Säsong 1.
I en tid då man börjar tröttna på superhjältar så träder en mycket annorlunda och väldigt sympatisk sådan fram i Jessica Jones. Krysten Ritter, som man kunnat se bland annat i Breaking Bad, är mycket bra i denna överraskning som utspelas i New York och handlar om Jessica som bär på ett mycket plågsamt förflutet och försöker hanka sig fram samtidigt som hon tvingas inse att hennes antagonist är henne på spåren.
BRON Säsong 3.
De två första säsongerna var klart sevärda, en ganska briljant idé att låta Sverige och Danmark mötas i en högklassigt välskrivet kriminaldrama där genidraget var att vrida på omaka-poliser-genren och sätta in en karaktär som Saga Norén, en komplicerad och annorlunda kvinna med minst en diagnos som ställer till det för henne, framförallt i det sociala samspelet. Men med säsong 3 har Hans Rosenfeldt & Co. skruvat till serien ordentligt och fått upp den på en helt ny nivå med Sagas utveckling och en historia som visserligen är lite sökt, men samtidigt så grymt spännande att man knappt kunde vänta till nästa avsnitt.
HOMELAND Säsong 5.
Även här domineras serien av en karaktär med diagnos, CIA-agenten Carrie Mathison, och hela produktionens proffsighet på alla nivåer höjs ytterligare av att serien lyckas vara kusligt aktuell gentemot händelser i omvärlden. Är det verkligheten som överträffar dikten, eller tvärtom...? Hur som helst är Homeland en "24" för de intellektuella. Eller i varje fall en serie för alla som vill ha lite mer realism och nyanser. Oerhört rafflande.
DOWNTON ABBEY Säsong 6.
Trots den lite väl påtagliga känslan att det här var den sista säsongen med allt vad det innebär så var det svårt att inte svepas med ännu en gång av denna njutbara och mycket välspelade tv-serie. Älskvärda karaktärer både bland herrskap och tjänstefolk tillika ett oerhört välskrivet manus var några av de starkaste orsakerna till att denna serie gjorde många svenska till anglofiler och drömmare av en förlorad värld.
GS.
FARGO Säsong 1 & 2
JESSICA JONES
Säsong 1.
I en tid då man börjar tröttna på superhjältar så träder en mycket annorlunda och väldigt sympatisk sådan fram i Jessica Jones. Krysten Ritter, som man kunnat se bland annat i Breaking Bad, är mycket bra i denna överraskning som utspelas i New York och handlar om Jessica som bär på ett mycket plågsamt förflutet och försöker hanka sig fram samtidigt som hon tvingas inse att hennes antagonist är henne på spåren.
BRON Säsong 3.
De två första säsongerna var klart sevärda, en ganska briljant idé att låta Sverige och Danmark mötas i en högklassigt välskrivet kriminaldrama där genidraget var att vrida på omaka-poliser-genren och sätta in en karaktär som Saga Norén, en komplicerad och annorlunda kvinna med minst en diagnos som ställer till det för henne, framförallt i det sociala samspelet. Men med säsong 3 har Hans Rosenfeldt & Co. skruvat till serien ordentligt och fått upp den på en helt ny nivå med Sagas utveckling och en historia som visserligen är lite sökt, men samtidigt så grymt spännande att man knappt kunde vänta till nästa avsnitt.
HOMELAND Säsong 5.
Även här domineras serien av en karaktär med diagnos, CIA-agenten Carrie Mathison, och hela produktionens proffsighet på alla nivåer höjs ytterligare av att serien lyckas vara kusligt aktuell gentemot händelser i omvärlden. Är det verkligheten som överträffar dikten, eller tvärtom...? Hur som helst är Homeland en "24" för de intellektuella. Eller i varje fall en serie för alla som vill ha lite mer realism och nyanser. Oerhört rafflande.
DOWNTON ABBEY Säsong 6.
Trots den lite väl påtagliga känslan att det här var den sista säsongen med allt vad det innebär så var det svårt att inte svepas med ännu en gång av denna njutbara och mycket välspelade tv-serie. Älskvärda karaktärer både bland herrskap och tjänstefolk tillika ett oerhört välskrivet manus var några av de starkaste orsakerna till att denna serie gjorde många svenska till anglofiler och drömmare av en förlorad värld.
GS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar