En julfilm att hänga i granen.

"It's the season to be jolly..."

Ju närmare julen vi kommer desto fler och mer julfilmer visas på alla möjliga kanaler och på bio går Helena Bergströms senaste film Ha en underbar jävla jul som tåget.

Men vill man se en lite annorlunda julfilm, så kan man med fördel spana in Edward Burns The Fitzgerald Family Christmas från 2012, en liten pärla speciellt för alla oss som i och med filmen Bröderna McMullen (1995) fick upp ögonen för Edward Burns som både regisserade och spelade med i denna underbart bitterljuva komedi som blev en smärre indie-hit. En del ville stämpla Burns som en ny Woody Allen med sina New York-stories där olika människoöden flätades samman och det fanns en lätthet och en självklarhet i regin och manuset och hos skådisarna som påminde lite om Allens bästa filmer.
Bröderna McMullen, som handlade om tre irländskt katolska syskon på Long Island, blev en av det årets mest framgångsrika independentfilmer.
Trots ännu en hit, Hon är min (She's the one, 1996), där Burns hade med kommande storstjärnorna Jennifer Aniston och Cameron Diaz, blev det inte riktigt den spikraka karriären för Burns som det såg ut att kunna bli.

Längst till höger Michael McGlone som även var med i Bröderna McMullen och Hon är Min.

Han har blandat med att stå bakom och framför kameran genom åren och är nog ändå mest känd som skådis i Rädda menige Ryan och 15 minutes (2001) där han spelade mot Robert DeNiro.

Så att jag av en slump upptäckte The Fitzgeralds familjejul var något av en glad överraskning och även om filmen inte var ett mästerverk så var den så där njutbart underhållande, välspelad och ganska träffsäker i hur komplicerat det kan vara när familj och släkt ska försöka träffas under julen.

The Fitzgerald family christmas finns på Netflix och visar på att den numera nästan 50 år gamla Burns fortfarande kan göra bra och solida filmer precis utanför mainstream-motorvägen.

GS.