http://www.vi-tidningen.se/mitt-liv-som-hund-30-ar-senare/
firas Lasse Hallströms film Mitt liv som hund (1985) 30 år med en återförening med nyckelpersoner från filmen. Markus Wilhelmsons reportage om filmens uppkomst är förträffligt! Liknande reportage görs i brittiska och amerikanska filmtidningar i perioder, och det en fröjd att det även höjs här hemma för vår egna "klassiker".
En sak är ju ohyggligt intressant i sig , vad som hände med huvudpersonerna efter filmsuccén. Melinda Kinnaman gjorde ju med filmen sin första roll och blev så förälskad i yrket så hon fortsatte och drog med sin bror (Joel). Lasse Hallström fick en biljett till Drömfabriken som han inte kunde tacka nej till och pojken Anton Glanzelius erbjöds feta kontrakt även i Drömfabriken, men valde att stanna kvar i Göteborg och drömma om och bli fotbollsproffs.
Det jag slås mest av är bakgrunden till filmens historia och manus. Författaren Reidar Jönsson får kontakt med sin barndom efter flera år i psykoanalys. Han bearbetar motvilligt barndomens sår, att vara oönskat barn och förlusten och sorgen av sin tidigt avlidna mamma. Han får en förfrågan av Riksteatern i Växsjö att skriva en pjäs, och när han sedan tackar ja, uppkommer hans alter-ego från barndomen upp,i form av pojken Ingemar Johansson.
Pjäsen blir aldrig riktigt av, men Reidar Jönsson fortsätter skriva , starkt inspirerad av författare som tex Philip Roth (som skrev romanen Mitt liv som man) och slutar i en självbiografisk roman vid namn Mitt liv som hund (1983). Jönsson är därefter säker på sin sak, han har tillverkat något mycket bra.
Han gav boken till Lars Björkman på Sveriges dramatiker-förbund som tipsade Waldemar Bergendahl, produktionschef på Svensk filmindustri. Den senare läste och tänkte ganska omgående på Lasse Hallström, att han var rätt man för jobbet. Jobbet att ge Reidar Jönssons historia filmiskt liv....
Bergendahl tyckte nämligen att regissören bakom En kille och en tjej och Jag är med barn inte riktigt hade fått blomma ut som han skulle. Det fanns mer djup och allvar i Hallström, än vad han fått chansen hittills och visa för allmänheten.
När Reidar Jönsson fick beskedet om Hallström blev han inte särskilt positiv. Jönsson tyckte attt Hallström var alltför lättviktig för hans material. Författaren ställde därför krav på SF, om dem nu skulle filma hans bok. Han krävde 100 000 kronor i förskott (han såg detta som skadestånd , ersättning för sveda och värk) , att han skulle godkänna manus, och detta skulle skriftligen uttryckas i kontraktet och slutligen skulle han få 1 000 kronor om dagen , om de ville snacka med honom.
Lasse Hallström skrev manus ihop med kompisen Brasse Brännström. Jönsson fick sedan ta del av utkasten och blev milt sagt rasande. Han kunde inte godkänna manuset. Det gick bara inte. Men det var inte bara Jönsson som reagerade. SF bestämde sig att skjuta upp inspelningsdagarna för projektet i sex månader.
Alla aktriser och aktörer vara klara, utan en , och den viktigaste för hela filmen, han som skulle spela Ingemar, filmens huvudkaraktär. Regiassistenten Catti Edfeldt fick tips om en ung pojke som varit med i Carin Mannheimers tv-serie Tryggare kan ingen vara....
Edfeldt begav sig till Göteborg och träffade Anton Glanzelius och förstod ganska snabbt under mötet med honom, att han hade det som filmteamet sökte efter, magi och utstrålning som få....
Regissören Hallström plågades av en rädsla för att inte bli tagen på allvar. Rädslan för att vara som Jönsson och andra belackare beskyllde honom för - att vara för lättvindig. Flera vredesutbrott kom ur regissören under inspelningen, han var pressad av tidschemat, där dem låg efter tidsplanen....
Sommaren 1985 avslutades inspelningen och i oktober var filmens färdigklippt. Waldemar Bergendahl var besviken över resultatet. Vad i helvetet hade Hallström gjort med filmen? Reidar Jönsson var som väntat inte heller nöjd. SF fick hålla krismöte. Hallström tvingades klippa om filmen. Under lucia , 1985 fick filmen svensk biopremiär.
Hallströms fruktan besannas i svensk press, flera anmärker på filmen för och sakna substans och vara alltför lättsam. Opinionen kring filmen vänder när den börja slå internationellt. Och till och med Reidar Jönsson säger i dag att Hallström gjorde ett mästerverk.
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar