Medverkande: Daniel Craig, Christoph Waltz, Lèa Seydoux, Monica Belluci,
Ben Whishaw, Ralph Fiennes, Naomie Harris m fl.
Speltid: 2 tim 20 min
Betyg: AT AT AT AT
Efter en uppmärksammad aktion i Mexico City stängs agent 007 av från tjänst och kommande uppdrag. Hans chef M (Ralph Fiennes) introducerar för honom en ny säkerhetschef, C (Andrew Scott) I Cs vision lyssnas alla av, inklusive M15 agenterna. Han företräder ett bevakningssamhälle med stora bokstäver. "Orwells värsta mardröm", utbrister M när han får höra om vad som är i görningen.
Bond (Craig) har aldrig varit den lydige eller den som följer reglerna eller chefers order. Och filmen Spectre är inget undantag.
Han ber om hjälp från Moneypenny (Harris) och ständiga pryl-fixaren Q (Whishaw). Bond jagar information och dem män som förre M-chefen (Judi dench) före sin död gav honom och finna...
Spår leder honom till hans eget förflutna och successivt närmar han sig brottssyndikatet SPECTRE som styrs av Ernst Stavro Blofeld (Waltz) och vars flera medlemmar har passerat 007s revy i dem tidigare filmerna....
Daniel Craig har en fin svit och fin period i den långlivade agent-serien. Ändå sedan hans debut i 2006 års Casino royale har han ingjutit nytt blod i Bond. Nu i hans fjärde film uttrycker han fullt självförtroende och ger skäl att tro att han är den bäste aktören som gestaltat agent någonsin. Han fyrar av några one-liners, annars är han intakt med en tystlåten mördarmaskin som springer karaktäristiskt , präglad av hans "superkropp".
Inledningen är massiv och hör till seriens kanske allra spektakulära scener, vill inte avslöja för mycket men allt når sitt klimax mitt under en märkliga Dödens dag festival i Mexico city där innevånarna är alla utklädda i skelettmundering. Mitt i all trafik och folkmyller utspelar sig en duell , ett vildsint handgemäng i en okontrollerad och härjad fritt helikopter. Och så fortsätter det. SPECTRE har liksom dem tidigare filmerna , högt tempo och en del distans till seriens traditioner och små , små detaljer får en och le och njuta. Det pyntas med en hel del referenser eller passningar till dem äldre filmerna, bilen Aston Martin kommer fram igen, till exempel. Bond har aldrig varit annat än pojkfantasier , i Daniel Craigs kostym har det blivit en smula djupare, vi får ju lära kvinnotjusaren/ mördarmaskinen lite mer, och om det mörker och sår från hans barndom som han ständigt försöker dölja....
Bondbrudarna är fantastiska, franska nya stjärnan Lea Seydoux (Blå är den varmaste färgen) spelar dotter till Mr White som Bond svor att skydda för att i gengäld komma åt information om SPECTRE. Seydoux har den där svala attityden som påminner om och gjorde Dianiela Bianchi lika vacker i Agent 007 ser rött (1963).
Italienska Monica Belluci syns desto mindre , men hinner ändå förföra agenten liksom publiken....
Miljöerna är svårslagna och hisnande, vad sägs om ett snöigt Österrike, ett stekhett Tanger i Marocko , ett Rom med kyrkor och nätter av biljakter m.m?
Thomas Newmans musik är högklassig och ger filmen nödvändig nerv och känsla av spänning. Sam Smiths ledmotiv Writing in the wall är däremot en liten besvikelse. Flera har jämfört hans Bondlåt med Gladys Knights Licence to kill (1989), men jag ser inte likheterna, dessvärre...
Men man kan inte få allt.
Filmen är även lite för lång för sitt eget bästa. Slutfinalen skvallrar väl något om framtiden, men sista halvtimmen blir lite väl av en transportsträcka och framförallt lite tröttsamt tjatig. Varför måste skurken plötsligt återuppstå? Han är svår och döda. Det är klart.....
Sammanfattningsvis är SPECTRE ett storstilat Bond-äventyr som gör fansen gott och är ett måste för er som gillade SKYFALL (2012) . Låt oss nu hoppas att Daniel Craig fortsätter och spela agenten i flera kommande filmer....
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar