Evig dans

Roger Ebert var inte särskilt förtjust i Dirty Dancing (1987). Den numera bortgångna filmkritikern gav filmen 1 i betyg. http://www.rogerebert.com/reviews/dirty-dancing-1987
Han beskriver filmen som "en trött och alltför förutsägbar kärlekshistoria mellan unga med olika klassbakgrund". Han var långt ifrån ensam och "såga" filmen, när det begav sig.

Dirty Dancing fann ändå sin publik och har idag om inte annat - kultstatus. Det märks också en ljummen augustikväll på Stockholmfilmfestivals utomhusbio vid Rålambhovsparken (18/8). Vi är 8 000 stycken som ser filmen, den här aftonen. Otrolig siffra, när det kommer till film. Svindlande , rent ut av....

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i ironi och skämtande kring en film som Dirty dancing. Den ironiska generationen och dessa "förståsigpåare" brukar ofta fnysa åt filmen och mynta repliken "Nobody puts baby in the corner". Jag har aldrig gått igång på det där. Kommer aldrig fatta vitsen. Och det är väl här kanske gåvan/förbannelsen vilar.

Dirty dancing betyder för mycket för mig för att jag ska kunna sitta och skoja kring den filmen. När jag kommer summera mitt film-liv vid sjukhussängen, vet jag att jag kommer tänka på Johnny (Patrick Swayze) och Baby (Jennifer Grey) och deras dansträning och romans, en svettig 50-tals sommar vid Catskills pensionat. Visst är det onekligen så. Den filmen har gjort så vansinnigt mycket avtryck på mitt sätt och se på romantik, kärlek och länge trodde jag att DANS skulle var som i den här filmen.....

På många sätt har mycket förändrats sedan den där kvällen 1987 i oktober då jag såg filmen , Dirty dancing för första gången. Men samtidigt tycks en del vara sig likt.

När jag nu ser om filmen , en ljummen kväll i Rålambshovsparken, slås jag ännu en gång av musiken i filmen! Otis, Ronettes, Eric Carmen, Jennifer Warnes m.m. Och visst går det inte och blunda ifrån 80-talets tydliga tidsmarkörer i både mode, 60-tals nostalgi, och inte minst när det kommer till den moraliska konflikten (abort).

Jag kan sakna det naiva 80-talet i dagens informationsbesatta, "perfekta", opersonliga, stressiga,  blanka, ironiska, kyliga, cyniska och kalkylerande 2010-tal.... Jag kan sakna Patrick Swayzes lite oborstade raggare till danslärare .. Jag kan sakna Jennifer Greys alldagliga Baby....

En film som Dirty dancing skulle aldrig kunna göras idag. Många skulle nog uppröras av åldersskillnaderna mellan Johnny och Baby. Många skulle nog också kanske uppröras av Dirty dancings enkla recept eller filmhandling, ungefär som Roger Ebert. Idag räcker det inte "bara" med kärlek på film. Liksom samhällskraven har även kraven för filmunderhållning stigit i höjden. I den här meningen har romantiken gått förlorad i vår samtid.

Patrick Swayze hann skriva sin självbiografi (The time of my life) innan cancern tyvärr slukade honom (endast 57 år, 2009). I boken skriver han inte bara om de kalla badscenerna med Jennifer Grey.http://www.telegraph.co.uk/news/celebritynews/6228416/Patrick-Swayze-autobiography-reveals-secrets-of-Dirty-Dancing.html

Han skriver dessutom om hur han och aktrisen inte riktigt klickade alla gånger. Swayze kunde då bli frustrerad vid omtagningarna när Grey utbrast i nervöst skratt, detta ser vi också prov på i filmen. I en av filmens scener då paret övar och Grey skrattar när saker går fel - är alltså äkta vara.....
TA