På drift

Jim Jarmursch har liksom Wim Wenders "seglat" bort i en alltmer tystare tillvaro , efter en rad anonyma filmer. Det skulle ju därför vara alltför lätt och avfärda hans senaste alster, Paterson. Filmen lovordades under fjolårets filmfestival i huvudstaden, och det är lätt och förstå varför.

Det är nämligen en sympatisk film med vårdat språk och här vilar ett stilla lugn. Historien manar till tacksamhet för det vi har och får i livet. Men inte helt utan konflikter eller och komplicera , något vi sällan ser i amerikansk film , nu för tiden. Vill inte påstå att Jarmursch tar ställning eller för någon större agenda, men jag läser ändå in , frågor som; Vad händer med kreativitet och mod när man fastnar i ett ekorrhjul och en vardagslunk som går mer eller mindre per automatik?

Filmen "handlar" om en busschaufför vid namn Paterson (Adam Driver).  Han skriver poesi om tändstickorna han och sambon samlar på, och lyssnar högintresserat på sina passagerare och deras "banala" samtal. När någon lämnar bussen, så kliver ofta någon ny på.
TA