Medverkande: Claes Bang, Elisabeth Moss, Dominic West, Terry Notary m fl.
Speltid: 2 tim 20 min
Betyg: SA SA SA SA
Ruben Östlunds Guldpalmsvinnare The Square är äntligen här! Det är en spretig men på sina håll högintressant och en ytterst ambitiös film. Jag kan försäkra dig om att du har inte sett något liknande förut. The Square ger oss inga enkla sanningar eller svar , men idel relevanta frågor. Ruben Östlund tvingar oss i publiken att fundera över sociala medier, konst, integration, manlighet, tiggare, solidaritet, förlitlighet, identitet, tolerans, yttrandefrihet m.m.
Det är en stundtals träffsäker satir över mobilsamhället och inte minst en hejdlöst drift över konstvärlden. Claes Bang är mycket bra i huvudrollen som Christian. Han är en stilig, "halvkänd" dansk, konstnärlig ledare på ett konstmuseum. Saker och ting dras till sin spets när utställningen The Square väntar runt hörnet. Det som blir förlösande för alla inblandade är en icke rumsren reklamkampanj som genomförs av en PR-byrå....
Som jag ser det, handlar The Square delvis om internet, gränser och gränslöshet och om vår skyldighet till solidaritet och medmänsklighet. The Square bli en metafor eller en symbol för vad Internet (samhället) skulle kunna vara eller borde kanske vara. I filmen är The Square en ruta som beskrivs i stil med: "en frizon där vi har lika skyldigheter som rättigheter, och där ingen åtskillnad råder".
Claes lever lite i en "skyddad verkstad" , när han tvingas ut till förorten, får han svårt och gömma sin upphöjda status. Kavajen kan han dölja, det blir svårare med och osynliggöra Teslan han kör..... Han möter tiggarna dagligen vid Seven eleven , och där hamnar han i svårt läge: Hur mycket ska han hjälpa dem´? Ska han hjälpa dem? Och vad händer, när dem han hjälper , hyser krav på smörgåsen? Chicken ciabatta....utan lök.....
Hur långt får man gå? sjöng Olle Ljungström på 90-talet. Ruben Östlund går så långt han vill och det har tagit honom till det finaste priset man kan få i filmvärlden. Guldpalmen i Cannes. Jag måste säga att jag kanske inte drabbas så hårt av hans film The Square, åtminstone, inte på ett känslomässigt plan. Karaktärerna porträtteras ganska sterilt och det är ganska tydligt att Ruben Östlund bryr sig mer om sina idéer och tankar än någon större och komplexare persongalleri. Jag kan saknar de större känslorna här (som brukar skölja över en, när man , i synnerhet ser amerikansk film). Och jag kan sakna närheten till människorna. Men Östlund gör film på sitt eget vis, och det är avskalat , skruvat men högst angeläget och inte minst modigt att han bryter mot konventioner och det bekväma och det förväntade. På många sätt är det en udda fågel och verkligen en seger att The Square blivit den framgång som den har blivit. Det känns därför hoppfullt för framtidens filmliv ur ett konstnärligt perspektiv.
Som sagt, The Square rymmer mycket. Det är både filmens styrka och svaghet. Det blir lätt splittrat och här finns scener som känns ovidkommande , direkt barnsliga, onödiga och meningslösa. Skildringen av kulturmannen och hans erövring av kvinnor är ett sådant exempel. Skildringen av förorten och pojken är också en smula sökt. Men trots detta, blir det aldrig ointressant. Vi känner igen Östlund från hans tidigare filmer, han lånar igen teman från sina egna filmer: fadern och barnen i orolig miljö (Turist) och förortsungdomar (Play). Men scenerna förnyas och idéerna utvecklas vidare.
Apan som figurerar i filmen och konstinstallationen med en man som "spelar apa" är märkvärdig och väcker en massa tankar. Det är inte en slump att filmens affisch är en bild från "middagsscenerna" där en man spelar apa. Dessa scener fick flera och reagera på filmfesten på franska Rivieran och det bränner även till i mig. Varför gör någon ingenting? Varför ingriper man inte? Under några minuter blir The Square en fysisk upplevelse och skapar kaos och närhet till - panik..... Det är filmens starkaste och mest obehagliga del , onekligen är det så.
The Square är långtifrån ett mästerverk, men den fascinerar länge och genererar idéer och intellektualiserar film igen. Och visst ser vi redan nu framemot Ruben Östlunds nästa film! TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar