Sorgens sår

Hade en SMS-konversation med en god vän om filmen Stand by me (1986). Vi "pratade" om vem man mest är lik i filmen av dess unga karaktärer. Min vän menade att de flesta känner nog igen sig lite i varje figur. Och detta kännetecknar ju , enligt mig, allmängiltig konst och när film liksom litteratur träffas oss så djupt - så den följer oss - hela livet. Jag vet inte hur många gånger som jag har sett Rob Reiners lyckade Stephen King-filmatisering. Alltför många gånger, skulle väl "friska" människor mena. Nu när jag ser om filmen , och jag befinner mig närmare 40 än 20 , ser jag annorlunda på Gordies (Wil Wheaton) besatthet över att finna det försvunna liket av Matt Brower. Det belyser nämligen barnets sorgebearbetning av en alltför tidigt bortgången storebror (Denny spelad av John Cusack). TA