Sidor

lördag 26 mars 2011

Återuppstånden

Det är lustigt hur skådespelares karriärer tar sig olika vägar. Ingens karriär är den andre lik. En del blir självklara barnstjärnor (Simon Temple, Macaulay Culkin etc.) över en natt. Sedan sladdar han eller hon under tonåren (Corey Feldman, Drew Barrymoore etc.) och förintar sig själva som unga vuxna (River Phoniex, Corey Haim etc). Andra slår igenom först vid 40 års ålder. Några lyckligt utvalda gör kometkarriär, odlar ett rykte och en mytbildning. Men tappar god smak och känsla med stigande ålder (Al Pacino, Robert De niro m.m). Och så finns det ett fåtal skådisar som lyckas komma tillbaka efter flera års tystnad.


42-årige Josh Brolins karriär omfattar lite av varje. 1985 är Brolin, ungdomsstjärna, blott 17 år, medverkar han i Richard Donners och Steven Spielbergs numera kultförklarade ungdomsäventyr The Gonnies. Dessförinnan gör han över 200 auditions utan större framgång (i en tv-intervju med New York times Style magazines Lynn Hirschberg). Hans bakgrund verkar ha mindre betydelse (son till skådespelaren James Brolin och Barbara Streisands styvson)

I rollen som den tjurige storebrodern Brand Walsh i The Gonnies får han ett visst genombrott. Men lika snabbt som han verkar vara på väg uppåt lika snabbt närmare han sig en återvändsgränd.


Han provspelar för huvudrollen i polisserien 21 Jump Street. Men han förlorar mot Johnny Depp (www.imdb.com) . Brolin harvar runt i en betydligt blygsammare tv-serie, Ponnyexpressen (1989). Serien fortsätter till och med 1992. I intervjuer framgår det att Josh Brolin sällan klagat över sin tillvaro. Viktigaste har varit att kunna försörja familjen. Det sägs att han under 90-talet håller på med aktieaffärer på nätet för att klara ekonomin (intervju med Pearl Jam sångaren Eddie Vedder för http://www.interviewmagazine.com/)




2003 gifter han sig med aktrisen Diane Lane (www.imdb.com). Ett år senare firar filmen The Gonnies 20 år, och skall släppas på Dvd. I samband med detta återförenar filmtidningen EMPIRE gänget från filmen. Det går att skönja en slags hatkärlek mellan skådespelarna. Josh Brolin är äldst i sällskapet och ger ett tryggt och avspänt intryck.

Ingen kan ana vad efterföljande år kommer göra med Josh Brolin. Han sträckläser Cormac McCarthys bok, No country for old men, och hör att bröderna Coen ska filma den. Brolin skickar en kassett, filmad av Tarantino och Robert Rodriguez (de spelar samtidigt in Grindhouse) med arbetsprover till bröderna Coen (http://www.charlierose.com/view/interview/8783).



Han får rollen som cowboyen Llewlyn Moss. Men strax före inspelningen råkar han ut för en motorcykelolycka. Mirakulöst klarar han sig. No Country for old men blir hyllad världen runt. Brolin har beskrivit vändningen i karriären som en ”Snöbollseffekt” (New York times Styles magazine). Efter framgångarna med Coen får han ett erbjudande från Oliver Stone. Han vill ha honom i rollen som USAs dåvarande president George W Bush. Brolin tvekar länge över rollen. Till en början känner han sig förolämpad att Oliver Stone erbjuder honom rollen. Brolins förakt mot dåvarande president går inte att ta miste på. Men efter att ha gjort research på sin kommande rollkaraktär, börjar demokraten Brolin känna mer förståelse för den republikanske presidenten (www.interviewmagazine.com). Resultatet blir fantastiskt. Brolin gör sin livsroll i den underskattade satiren W (2008). Efter det har Brolin fått samarbeta med Oliver Stone igen (Wall Street 2), Woody Allen (You will meet a tall dark stranger), Gus van sant (Milk), Paul Haggis (In the walley of Eliah) och bröderna Coen (True Grit). Det blir intressant att följa Brolin karriär härnäst. Jonah Hex (2010) kändes som ett fel steg, och kommande Men in black 3, kanske man kan leva utan.

TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar