När kulörerna försvinner

Matt Dillons rastlösa värsting Rusty James i Francis Ford Coppolas Rumble fish (1983) jämförs ständigt med sin äldre bror, Motorcycle boy (Mickey Rourke). Storebrodern har något av en slags legendstatus över sig. Omgivningen reagerar nu när han återvänder efter en viss exil i Kalifornien.

Om nu Rusty James pulserar vild ungdom utan mål och ambitioner, ter sig hans storebror, Motorcycle boy än mer uppgiven. Han delar historia med de unga vilsna männen som Bruce Springsteen sjunger om i Racing in the streets (1978). I Rumble fish finns visserligen inga bilar, istället får motorcykelfärder symbolisera vikten av eskapism, och existensiell tomhet.

Motorcycle boy berättar för oss och lillebrodern att färgerna i livet har förbleknat. Metaforiskt, poetiskt, noterar han att endast dem simmande fiskarna i husdjursaffären lyser av färg i den svartvita tillvaron. Motorcycle boy vill släppa ut fiskarna i havet. Han vill rädda fiskarna från att ha ihjäl sin egen självbild.

Rumble fish visar en ruinerad familj, två vilsna män vars mor lämnade dem och flydde till Kalifornien. Fadern, en nedsupen advokat (Dennis Hopper), levandes på socialbidrag. Och medan han super ner sig varnar han yngste sonen att inte bli som Motorcycle boy. En dåre. En som kunde ha blivit allt men som aldrig visste vad han ville.

Och det måste bekännas. Det är enormt frestande att inte låta bli att leka med tanken på filmens sensmoral om Motorcycle boy och Mickey Rourkes öde. Geniförklarad under 80-talet. Idag på 00-talet, är han en till synes oigenkännlig efter oberäkneliga ansiktsingrepp. Och trots hans tillfälliga renässans i Darren Aronofskys The Wrestler (2008), verkar han nu vara återigen fast i B-filmer.

Till sist, en 10 poängs fråga: Sofia Coppola spelar Diane Lanes lillasyster Donna i filmen Rumble fish. Men varför går hon under artistnamnet Dominio och inte Sofia Coppola i eftertexterna? Vi kopplar bort dressinen….

TA