Plötsligt i somras (Suddenly last summer, 1959) är en mörk film om trasiga människoöden, baserad på en pjäs av Tennesse Williams. En intensiv och tämligen ruskig historia om lögner, destruktivitet, efterkonstruktioner och förträngning. Vad gör människans psyke med oss för att överleva? Skulle inte förvåna mig om filmen likt Ken Loach Family life (1971) har studerats av blivande psykologer och terapeuter genom åren.
En läkare, Doktor Cukrowicz (Clift) får i uppdrag att hjälpa en förmögen änka Violet Venable (Katherine Hepburn) vars brorsdotter, Catherine(Taylor) tycks ha förlorat förståndet. Miss Venable vill se henne hjärnopererad. Men ju mer läkaren Cukrowicz luskar i fallet desto mindre övertygad blir han om Catherines så kallade dårskap.
I Uncut (Simon Goddard, s 30, nr 54, november 2001) läser jag att Tennesse Williams var missnöjd med Plötsligt i somras. Han skrattade av åtlöje när han såg resultatet. Det blev tredje och sista samarbetet för Elisabeth Taylor och Montgomery Clift. Filmen spelades in i London och präglades av bråk och Clifts stökiga privatliv. Kantat av alkoholmissbruk. Det sägs att han var så full under inspelningen och i så dålig form att redan efter två inspelningsdagar försökte producenten Sam Spiegel sparkar honom. ”Over my dead body” lär Clifts nära vän Elisabeth Taylor sagt, när hon hört filmledningens planer.
Ingen kan blunda från dem förstklassiga skådespelareinsatserna. Katherine Hepburn gör ett smått skrämmande porträtt av änkan Violet Venable. I sin sorg av sonen Sebastians bortgång har hon stängt igen dörren för gemenskap, socialt liv och verklighet. I hennes hus har hon en trädgård som liknar rena djungeln. En lysande metafor för vad läkaren Cukrowicz måste gå in, människors snåriga psyke.
Elisabeth Taylors rolltolkning av den förvirrade och dårstämplade Catherine Holly är rörande och majestätisk. Hon är ömsom självskriven sexsymbol, sårbar och skör och ömsom rasande och aggressiv i sina utbrott. Något liknande har jag inte sett tidigare. Clifts läkare, Dr Cukrowicz som försöker hjälpa henne minnas, liknar mer en åklagare i en klurig utredning. Rädslan han känner då änkan Violet Venable visar honom trädgården/ djungeln i filmens inledning är fascinerande. I samma ögonblick sammanflätas nämligen Clifts privatliv med sin rollkaraktärs fasor. Det är knappast en djärv gissning att djungeln nog påminde Montgomery Clift om sitt eget inre kaos. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar